Kalmar Ironman DNS

Benen värker och jag har träningsvärk i andingmuskelaturen efter veckans hårda pass.  Jag är mitt inne i ett av det tuffare träningsblocken men snart släpps formen fram för snart är det dags för årets mål.

Planen var att Kalmar Ironman skulle avsluta säsongen men en del hinder på vägen har förändrat utsikterna. Till Kalmar säger vi Hej men Nej. Istället är siktet inställt på Ironman Mallorca  den 24 september.

Glädjande så ska både Jessica Åhlund och Johan Kärner köra vilket innebär  härligt sällskap dagarna innan tävlingen, några att vara nervös tillsammans med.

Ironman Mallorca utgår från Alcudia där jag alltid haft min bas under träningsläger.  För att vara en tävling på Mallorca är cyklingen ändå ganska platt, ca 1500hm fördelat på 18 mil men där ca 1000 av dessa höjdmeter sker på en och samma stigning. Jag gillar och är stark i backe jämfört med andra triathleter däremot så har jag en svaghet när det gäller utförsåkning. Jag vet inte ifall man ska se det som om att jag är konsekvensmedveten eller mesig. Oavsett så tar jag det säkra före det osäkra.  Planen är att åka ner ca en vecka i förtid för att just öva utförsåkningen, att bli bra utför är mycket gratis tid att vinna.

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 1.27.41 em

För att testa formen inför Mallorca kommer jag även att stå på startlinjen för Tjörn triathlon för 3e året i rad. Tjörn var mitt första mål när jag började med triathlon för 2 år sedan och det är en tävling som ligger mig varmt om hjärtat. Tjörn har som tradition att alltid ha ett starkt startfält och det ska bli väldigt kul att även i år få tävla mot några av de bästa triathleterna i Sverige.

SM i Umeå gick som tidigare beskrivet inte riktigt som planerat, helgen därefter bjöd däremot upp till dans. Det var dags för årets stora tävling (enligt vissa) Horla Triathlon.  Och vilket arrangemang! Horla visade verkligen upp sig från sin bästa sida. Frivilliga eldsjälar gjorde tävlingen till en av det bästa jag ställt upp i.  400m sim, 29km cykel och 8.1km löpning.

Jag simmade helt okej med tanke på min träningsdos. Kom upp en sekund efter Jonas Örarbäck vilket får anses vara godkänt. Simningen var dessutom utan våtdräkt.

Sträckan till växlingsområdet är relativ lång och ganska brant uppför men jag kände ändå att jag gjorde en bra växling och gick ut på cykel som tredje dam. Ganska snart såg jag Jenny Nillsons rygg ca 400m framför mig. Kände att jag tog in hela tiden och la mig därför i ett ganska bekvämt men ansträngande tempo. Strax var jag om och då var det bara att hålla. Cykelbanan bjöd på en ganska lång stigning följt av ett härligt utförsåk (dock mesig där) blandat med perfekta temporakor.

Löpning var tuff, en backe som får Aborrbacken att blekna och därefter små stigar med rötter som bäddat att snubbla över. Men en vacker bana och det gick vägen!

Glädje rakt igenom som toppades med en vinst i damklassen och en 7e placering totalt.  Tvåan Jenny Nilsson visade att en knäoperation inte stoppar henne och är nu på god väg, imponerade rehabilitering.

Jonas Örarbäck gjorde en historisk seger och var först över mållinjen för 3e året i rad. Han kammade hem sin andra högtryckstvätt och var nöjd därefter. Själv kunde jag stoltsera med min slow cocker och ett spurtpris.  En härlig tävling som jag definitivt kommer köra igen.

Allt gott!

/S

 

Fiaskot i Umeå

Säsongens första och enda SM-tävling blev ett totalt fiasko!

Tisdagen innan helgen simmade jag mitt första simpass sedan olyckan. Det blev 700m i bassäng och sen satte jag mig i bastun och grät av smärta. Gav upp allt hopp om Umeå. Men när jag på torsdagen gav simningen en andra chans lyckades jag simma 1100m utan större smärta. Äntligen! Nu går det åt rätt håll! Det fick jag också bekräftat hos ortopeden på fredagsmorgon. Läkningen går som den ska och jag fick klartecken till att kunna tävla dagen därpå.

Eftersom jag inte hade vågat hoppas på start hade jag inte bokat några tågbiljetter. Kollade av kvällen innan att det fanns men när jag kom hem från läkaren var allt slut! Verkligen allt! Jonas pappa erbjöd sig att köra upp, först tyckte jag att det var en galen ide, 100mil i bil! Men efter en del turer fram och tillbaka insåg jag att jag kommer ångra mig om jag inte kör. Så vi packade ihop oss och rullade iväg mot Umeå. Väl framme kl 01 var vi alla tre ganska trötta och somnade snart därpå.

Tävlingsdagen började med en lätt morgonjogg och benen kändes pigga och alerta. Justerade bromsar på cykel och kollade så allt fungerade. Men tydligen kollade jag inte tillräckligt.

Det var en varm dag och Umeälven steg till 20.2 grader vilket innebar våtdräktsförbud. Så simningen blev 1900m (istället för 1500 pga strömmen) och utan våtdräkt. Inte mig emot då jag  alltid velat testa hur jag står mig i en simning utan våtdräkt.

Jag kom upp ca 5min efter Annie och Mickan  vilket är helt ok med tanke på att jag inte simmat på 5 veckor.

P1100754

I T1 flöt allt på bra, hade svårigheter att få på mig skorna, rörligheten och styrkan i det läget är inte på topp  just nu, skulle vart bättre med skorna på fötterna istället. Jag tyckte direkt att cyklingen kändes sjukt trög men jag hade också en enorm magknip och antog att avsaknaden av trycket i benen berodde på det. Funderade flera gånger på att bryta men jag tycker det är  osportsligt att bryta med undantag för om man utsätter sig själv för skada. Så jag fortsatte och cyklingen gick bara trögare och trögare!

T2 tog låååångtid och löpningen därefter blev en kamp. Jag tvingades gå under  flera perioder och joggade eller helt ärligt jag förflyttade mig över mållinjen. Steg till en 4e placering med en tid som jag skäms över.

Just då var jag grymt besviken, visserligen var omständigheterna inte de bästa men ändå. Framför allt var jag så förvånad över min dåliga cykling. Jag är just nu i grym cykelform och cyklade ungefär som när jag är ute på distanspass.  Jag drog återigen slutsatsen att det berodde på magen och att det hämmade mig såpass mycket. På Göteborgs triathlon cyklade jag på 1.08 på en mer kuperad och tekniskt svårare bana än Umeå där jag nu cyklade på 1.15, det är hela 7 minuters skillnad. Bara tiden talar för att det var mer än bara lite magkramp och visst var det så. När jag checkat ut cykeln gick det lite trögt att rulla och då upptäckte jag att frambromsen låg på. Inte bara lite heller utan totalt stopp. Där fick jag min förklaring. Bittert att ren klantighet ska påverka resultatet men det var skönt att få en förklaring till varför cyklingen var så oerhört tuff.  Jag är i bra form och det slipper jag nu tveka på. Jag får skylla mig själv som inte dubbelkollade bromsarna. Kommer aldrig göra om det misstaget.

Grattis till Annie och Mickan som tog 1a resp 2a placeringen. Bra kört trots en del magbesvär därmed. Nästa gång kan jag dock lova att ni får cykla och springa lite snabbare, för då är det ingen broms på😉

Nu ska jag bara förlikas med att mitt resultat är förevigat på nätet. Jag skäms men vet att det har en orsak. Och för den femtioelfte käftsmällen jag får i vår så är det bara att resa sig starkare (sjukt trött på det uttrycket) Jag är otroligt sugen på att stå överst på pallen men jag är heller inte rädd för att förlora, visst blir jag arg och besviken men det är en risk man tar när man tävlar.  Ständig framgång är inte alltid önskvärt, förluster kan vara svinbra.

Nu kan jag sätta igång med träningen på riktigt.

P1100980

På återseende!

/S

Varje framsteg är en seger

När något jobbigt händer får man lov att deppa men man får inte låta det ta över ens tillvaro. Sätt en deadline på när deppandet skall vara över och följ den.

Nu är det tre veckor sedan jag gick omkull med cykeln. Efter att sex specialister granskat mina röntgenbilder var alla överens om att inte operera. Oskuret är alltid bäst och frakturen låg såpass bra att man vill ge det en chans att läka själv.  Jag har ett återbesök om två veckor för att se så att det verkligen läker. Då får jag även klartecken på ifall jag kan köra SM Olympisk i Umeå som går av stapeln 23 juli. Olympisk distans passar egentligen mig, framförallt inte när drafting är tillåtet.  Som sämre simmare  får jag sällan någon att cykla med och då blir det svårt att jaga ikapp. Men det ska bli kul att tävla igen oavsett hur det går. Antagligen kommer jag kunna genomföra mellan 1-3 simpass innan tävlingen så det blir spännande att se hur simformen påverkas av det långa uppehållet.

varbergsloppet

Den senaste tiden har dock tävlingsabstinensen ökat och för att stilla den efteranmälde jag mig till Varbergsloppet . Ett 10km lopp som går längs med havet och genom Varbergs centrum. Min erfarenhet av Varberg är att det är platt, platt, platt. Men på något sätt har arrangörerna lyckats hitta den enda backen som finns i Varberg.  Loppet börjar bra med ett flackt parti på ca 1.2 km  därefter börjar en stigning fram till ca 5km för att sedan avslutas lätt utanför med böljande kullar på vägen tillbaka. Dessutom var det kraftig vind och för att citera herrsegraren Fredrik Bakkman ”det var som att springa in i en vägg”. Jag hade egentligen inga tankar kring min prestation, jag ville tävla och jag ville ha kul. Klart att jag önskade springa på en bra tid men jag visste inte vad jag kunde förvänta mig. Jag hade fördelen att ha Jonas Örarbäck  som lyxhare vilket gjorde att  jag sprang på personbästa på en långsam mil. Sluttiden blev 36.01 och som man alltid känner efter ett lopp…det fanns mer att ge. Om jag kan slå PB på en backig mil i motvind och med brutet nyckelben så finns det mycket att se fram emot. Som Charlotta Fougberg sa varken brutna revben eller nyckelben stoppar oss wmtrackrunners!  Det här var en mentalboost som jag verkligen behövde. Varje framsteg är en seger!

 

varbergsloppet5

IMG_3753

 

Läs er om loppet här: Varbergsloppet

IMG_2055

Som bäst reviderar jag mitt tävlingschema, allt är inte spikat än men oavsett så kommer det bli en spännande säsong.

På återseende

/S

Säsongsändring

Lördagen den 11 juni vann jag Gothenburg triathlon och känslan av att vara i toppform infann sig. Fredagen veckan efter gjorde jag och Klas en bikefit-deluxe och konstaterade en perfekt position på cykeln och sjukt starka cykelben. Dagen därpå sprang jag 25km med en 6km fartökning i 3.35 tempo utan större ansträngning.  Den dagen var första dagen på länge som jag kunde konstatera att allt faktiskt är mer än helt ok, att det är riktigt bra. Efter en tung vår hade livet äntligen börjat stabiliseras och gå uppåt istället för nedåt. Dagen efter, ca 40 minuter in i ett distanspass kom en stolpe i vägen och dagens planerade långpass blev 8h på akuten, ett brutet nyckelben och ändrad säsong.

Målgång Gothenburgtriathlon
Målgång Gothenburgtriathlon
Bikefit-deluxe
Bikefit-deluxe
Akuten
Akuten

Ambulanspersonalen frågade vad som gjorde mest ont, nyckelbenet eller att missa säsongen. Det fanns bara ett svar på den frågan. Just då kändes allt så himla orättvist.

Väl på akuten och trött efter allt morfin började det sakta men säkert att sjunka in. Jag försökte se det positivt och dra mig till minnes av patienter jag själv haft som varit smärtfria och i rörelse efter en vecka.  Kanske kommer det ändå gå att köra SM om 2 veckor. Men det var lite för optimistiskt tänkt. Röntgen visade en odislocerad fraktur, inga intermediärfragment, ingen förkortning och benkonktakt dvs en ganska snäll fraktur, inte helt perfekt  men ändå bra.  Beslutet om operation lades på min axlar, fördelen är snabbare återgång och mindre risk för felläkning nackdelen är alla komplikationer som en operation innebär och att det kanske inte blir bra. I skrivandes stund har jag fortfarande inte bestämt mig. Jag har pratat med flera ortopeder och det är väl ungefär 50/50 vad de rekommenderar. Beslutet kommer tas i veckan.

På akuten trodde jag att jag skulle få lite sympatier från ortopeden men icke, när jag hulkandes brister ut att säsongen är förstörd och att all träning är förgäves kontrar hon med att fråga: Ska du lägga av med triathlon efter sommaren? Nej! Men då så, då blir det bara lite ändring i planerna för din del. Visst stämmer allt hon säger men det svider ändå att missa tävlingssäsongen. Det som hållit en uppe under alla mörka, trötta träningstimmar i vinter är just målbilderna av sommarens tävlingar, målgången i Vansbro som jag så tydligt ser framför mig. Jag kan inte säga annat än att jag är så himla besviken över att missa detta.

Nu har jag tyckt synd om mig själv under en dag och nu är det dags att ta tag i sig själv igen.  Brutet nyckelben igår, tröskel på cykel idag. Trainern kommer nu permanent stå framme, utecykling är inte att tänka på just nu men flera timmar på trainern kommer att avverkas de närmsta veckorna. Löpning kan jag börja med så fort smärtan är uthärdbar men simning får vänta ca 6veckor. Tydligen så gör min simträning varken till eller från när jag väl simmar openwater så förhoppningsvis tappar jag inte så mycket där. Målet blir att försöka hålla igång med rörlighet och cirkulation för att inte bli stel och tappa muskler.

Jag kommer ta mig till Vansbro som support, heja skiten ur er alla och hoppas på att ni överpreseterar och ger båda favoriterna Åsa och Patrik en rejäl kamp om guldet.

För min egen del satsar jag på att kunna köra Kalmar men även det loppet hänger löst. Annars blir planerna fler halvor i höst.

Tillsvidare kan ni läsa om mina mål och min satsning i Härrydaposten

IMG_3667

GET yourself, GET over it, GET focused, GET better, GET qualified

På återseende!

Ironman 70.3 St Pölten

Nu har triathlon säsongen officiellt startat. För två helger sedan gjorde jag min säsongsdebut och också min debut som proffs.  Resultatet blev en 5e plats och en del blandade känslor.

På fredag morgon 07.00 lyfte planet som skulle ta oss  till Wien via Köpenhamn.  I Köpenhamn anslöt sig Joel Evertsson och en kvartett om jag, Jonas Örarbäck + far och Joel anlände till Wien senare på eftermiddagen.

Väl framme och installerade  i utkanten av St Pölten, checkades kroppen och materialet av, lätt cykling och lätt löp, flöjt av test av simbanan.

Efter att ha checkat in cyklarna stämde vi av cykelbanan med bil. En fantastisk envarvs runda som går längs med Donau, allt från motorväg, rejäla stigningar och rolling-hills erbjuds under dessa 90km.

Vi var 21 anmälda i PRO-fältet för damer men endast 15 startande.  Starten gick kl 07.03 för damproffsen och 07.15 för första age-group herrarna. För oss gällde dykstart. Därefter 1200m simning i en sjö fylld med sjögräs, sen en löpning på ca 500m till nästa sjö där man simmar resterande 700m.

Simningen är inte min starka sida och jag var otroligt nervös för hur det skulle gå. Och det gick väl sådär, framsteg har jag gjort och det var kul att det märktes. Om man tar bort löpningen så blev simtiden på dryga 29min vilket är en klar förbättring från min sida, men jag ville mer.  Jag hade viss hjälp av fötter men simmande mest själv.

In till T1 sprang jag däremot om ett gäng och vi var 4 tjejer som kom ut samtidigt på cykel. Första 23km var på motrovägen, helt platt och lätt motvind. Tempot stegrades, de andra tjejerna tryckte på men jag valde att inte följa med. Just då kände jag inte att jag hade det trycket som de hade. Kanske ett dumt beslut att inte försöka hålla men man är alltid lite ringrostig i början av säsongen. Efter ca 23km påbörjades första stigningen på 3km och redan efter 1km upp i klättringen var jag om och förbi tjejerna som tidigare dragit ifrån mig. Därefter var det en ganska teknisk utförsåkning och 2 av tjejerna svischade förbi i slutet av backen och så började jakten. Nu höll jag lite mer tryck men trots det passerade den tredje tjejen mig efter ca 20km på platten.  Den här gången valde jag att inte släppa utan höll henne inom uppsikt hela vägen. När den andra stigningen på 8km började tog det inte lång tid förrän jag cyklat om alla tre igen plus ytterligare en tjej. Nu var det inget att spara på, en stigning på 2km till och sen in i mål. Jag lyckades skapa mig en lucka och inför växling cyklade jag om ytterligare en tjej och låg sjua ut på löpning.

 

P1080348

Löpningen är min starkaste del men det gick inte riktigt som jag ville. Jag avslutade halvmaran på 1.21 och hade den näst snabbaste löptiden av alla tjejer men känslan var inte bra. Värmen (30grader och stekande sol) tog ut sin rätt och jag hittade aldrig ett skönt tempo. Klippet och lättheten i steget fanns inte under dagens lopp. Jag ville mer för jag vet att jag kan mer men det var helt enkelt inte min dag.

P1080457P1080438

P1080563

Jag sprang upp mig till en 5e plats och endast 12 min efter Laura Phillip som var förste dam över mållinjen. Tvåan Van Verken och trean Anja Beranek är inte heller dom några duvungar så trots allt är jag nöjd med min placering och min PRO-debut men jag är inte nöjd med min prestation.  Jag är en erfarenhet rikare och vet att det nu bara kan bli bättre.

P1080642

P1080725

Jonas och Joel gjorde två riktigt bra lopp och slutade 5a resp 6a i deras age-group.

P1080377 P1080450

Jag vill avsluta med att tacka Jon Lindgren på Trek bicycle store som hjälpt mig oerhört mycket med min cykel. Utan honom hade det här aldrig varit genomförbart.

Tävling ger mersmak och jag längtar redan till nästa race.

 

Säsongsdebut

I söndags gjorde jag min tävlingsdebut för säsongen, Svenska mästerskapet i Duathlon gick av stapeln i Upplands-Väsby. Till skillnad från förra året bjöd Väsby på solsken och 14grader varmt. Bättre förutsättningar är svårt att få.

P1060974

Mina förväntningar på tävlingen var framförallt att få ett formbesked. Och det fick jag, med råge!

Efter en envis höftskada har jag oroat mig för löpformen men efter gårdagens tävling kan jag släppa den oron.

Min plan var att gå ut ganska hårt på första löpningen men efter några kilometrar kände jag att jag hade bra kontroll över loppet och kunde falla tillbaka i tröskelfart. Resultat blev en mil på tiden 36.27 och pigga ben.

Därefter gjorde jag en okej växling, finns fortfarande en del att jobba på men kom iväg bra på cykel hela 4min före andra dam. Under cyklingen var jag i princip helt ensam, några seniorherrar som cyklade om mig efter ca 1 mil men i övrigt såg jag knappt någon annan deltagare. Under cyklingen fokuserade jag på att hitta en rytm och en bra  känsla genom hela loppet. Jag behövde inte kräma ut allt ur benen och gå på rött så jag körde ansträngande men absolut inte max. Trots det  förbättrade jag min tid med 5min från förra året och cyklade på 1.04. Ingen grym cykeltid men det finns mycket mer kräm i benen än vad som uppvisades igår.

P1070428

Den sista löpningen på 5km flöt även den på bra och kontrollerat. Jag kom i mål på en totaltid på 2.01h vilket är en förbättring med 8min från förra året. Det blev ett kvitto på att formen börjar ta plats.

Charlotta Carlsson och Anna Eriksmo 2a respektive 3a gjorde också två bra lopp, stort Grattis! Och all heder till herrsegraren Fredrik Bäckson som efter kamp med Sebastian Björklund tog guldmedaljen.

Tack för en bra tävling!

 

Det enkla livet

Tillbaka i Göteborg och aprilvädret efter att ha levt det enkla livet på Mallorca. Under en vecka har fokus legat på träning, energi och sömn, helt fantastiskt. Uppemot 90mil på cykel och över 1200hm har avverkats i solsken och gott sällskap. Det blev betydligt mer cykel än planerat men jag har även lyckats få till bra sim-och löppass. Jag farade för att jag skulle vara betydligt mer sliten men värmen, bra sömn och inga måsten hjälper återhämtningen på traven och jag känner mig faktiskt stark.  Jag avundas dem som kan vara iväg flera veckor under året och få den här enorma träningsmöjligheten varje dag.

IMG_3408

 

Jag valde att ta med mig min linjecykel, en Emonda SL8 från TREK och såg grymt mycket framemot att få testköra den uppför bergen. Cykelbox fick jag låna av Martin Flinta så jag kunde vara säker på att cykeln kom fram hel. Efter att ha rest med surfbrädor tidigare och tyvärr dålig erfarenhet av hur flygbolagen hanterar specialbaggage är jag alltid lite nojig över att något skall gå sönder. Men inga skada skedd den här gången. Vi åkte tidigt på morgonen men var trots allt inte framme förrän senare på eftermiddagen. Då var vi fyra stycken som gav oss i väg mot Cap de Formentor. Faktiskt runda i solnedgången och i princip helt själva på vägarna mot fyren. Däremot så råkade vi ut för 3 punkor och lyckades inte komma hem förrän kl 21, kolsvart och missad middag. Men det var en helt fantastik tur.

IMG_3308IMG_3317IMG_3309

Resterande dagar spenderades mestadels i bergen, hela bergskedjan från Antrax till Can Picafort avverkades. Puig Major lopades och Coll dels Reis (Sa Calobra, 9.5km och 7% lutning) avverkades 4 ggr. Som kvitto på att cykelträningen gett resultat i vinter förbättrade jag min tid upp för Coll dels Reis med över 4 min. Känns otroligt skönt att benen är med.  En av dagarna körde vi en plattare runda och jag cyklade med en grupp som kör för sub 7.30 på Vättern, grymt kul att kunna hänga med trots att jag är relativt nybörjare på cykel.

IMG_7832

IMG_3416

13062162_10156747907570461_3416642654080943886_n-2

 

 

Löpmässigt blev det framför allt brickpass av olika kvalitet men jag fick också till ett riktigt bra intervallpass längs med strandpromenaden. Det som gladde mig mest var att jag kunde springa utan känningar i höften. Nu börjar allt äntligen att ordna upp sig.

13051666_10153733180374285_8399063648328868713_nIMG_3431IMG_3364

IMG_3430

Traditionsenligt avslutades dagarna med spa och kallvattenbad. En favorit efter hårda träningspass är att alternera kallbad och varmbad, det hjälper blodcirkulationen och påskyndar återhämtningen. På hotellet hade vi tillgång till både kalla och varma bad hemma får man vara snabb på temperaturreglaget i duschen istället.

Idag tar jag mig en välförtjänt vila och hoppas att veckan gett den boost som jag var ute efter.

IMG_342513051556_10156747907365461_4243139766572647382_nIMG_3422

GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

 

Miljöombyte

På lördag kastas benvärmarna och det blir premiär för cykling i kortbyxor för min del. Vi är ett ganska stort gäng från Triathlonväst som åker en vecka till Mallorca för att pröva benen i bergen. Ska bli skönt med en vecka full av träning och återhämtning. Jag tar med mig bergsgeten från TREK, Emonda sl 8 och förhoppningsvis blir det bättre tider uppför bergen jämfört med förra året och bättre underlag än på bilden.

Skärmavbild 2016-04-14 kl. 10.00.59 em

 

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i att  åka iväg endast för en vecka. Det är lätt att det blir hetsigt och att man försöker knö in så mycket träning som möjligt med risk för sämre kvalité. Jag hade önskat att jag kunde vara borta under en längre period men tyvärr så är inte det möjligt med mitt jobb.  Men en vecka sol och berg är bättre än inget. Annars är Göteborg en bra träningsstad, jag har bra sparring i löpning, härliga simkompisar och bra cykelvägar bara man tolererar regn på tvären och härliga västliga vindar så. I skrivande stund har jag däremot bytt regnet mot ett svidande tröskelpass i solsken tillsammans med tränargruppen. Alltid lika jobbigt men också alltid lika kul. Inspirerande personer som får en att ta i lite mer varje gång. Det var dessutom fullt ös i Skatås idag, härligt med tränande människor allt från motionärer till eliter.

WMtrackteam och kingen lotus
WMtrackteam och kingen lotus

 

Inte nog med att jag byter miljö för en vecka jag har dessutom flyttat till en ny lägenhet. En superfin lägenhet med plats för alla cyklar och grannar som inte klagar på trainerljud (än så länge). Det är mycket space med 3.05 i takhöjd och luftigt för kommande vintrars   inomhuspass. Mycket att se framemot.

Burgrevegatan

En vecka i bergen sen en veckas laddning inför DuathlonSM

Allt gott!

 

Privilegierad

Det här inlägget kommer handla om hur privilegierad jag är som har möjligheten att omge mig med otroligt duktiga personer.

Det är nu 4 veckor sedan jag tog av mig nummerlappen precis innan starten av en tävling här i Göteborg. Som jag tidigare nämnt var det kanske mitt bästa beslut hittills. Min kropp kändes inte bra, klippet i steget fanns inte och anledningen berodde på en krånglig höft.

Under fyra veckor har besöken hos sjukgymnasten, naprapaten, massören och kiropraktorn avlöst varandra. Jag är oändligt tacksam över all hjälp jag fått.  Jag känner mig lyckligt lottad som har möjligheten att ta del av alla dessa personers specialité och spetskompetenser.

Richard Bäckström på Göteborgs naprapat och Idrottsskadeklinik har flera gånger hjälpt mig med diverse olika åkommor.  Där finns mycket kunskap att hämta och  han konstaterade en överansträngning i vänsterhöftens alla flexorer med punktum maximum i tensor fascia latae också känd som ursprunget till löparknä. Efter behandlingar hos Richard känns det alltid bättre.

naprapat

Leif Sockander på Kungälvs Kiropraktorcenter knäckte mig rätt och stimulerade nervsystemet. Oklart hur det fungerar men huvudsaken är att det fungerar. Enligt Leif hade jag 5 av 6 låsningar i mitt bäcken, 3 på höger och 2 på vänster sida.  All rörelse i bäckenet gick därför ut på vänster sidan vilket i kombination med den träning jag utfört lett till en rejäl överansträngning i höftens flexorer på vänster sida.

kiropraktor_stendmagnusson_il

Marie min sjukgymnast på elitrehab gjorde samma bedömning som ovanstående och konstaterade en svaghet i vänster höft och svårigheter att aktivera musklerna på den sidan. Det ska tilläggas att jag knappt kunde stå på vänster ben.  Men jäklar vad höften förbättrats med hennes program. Jag och Marie har jobbat ihop sedan i höstas och utan henne skulle min höft troligtvis ha drabbats hårdare

eliterehab-logo-ny

Med hjälp av dessa fantastiska människor och knådning av Leif (friidrottsmassör) är min höft på väg mot bättre tider. Cykling och simning har aldrig påverkats utan det har framförallt varit löpningen jag hållit igen i. Men nu har jag lyckats genomföra flera smärtfria och riktigt bra kvalitetspass löpning. Lycka är när kroppen gör som man vill! Nu gäller det bara att vara smart och skynda långsamt.

Jag har i veckan även varit på ett besök hos Klas Johansson på Probikefit för att återigen optimera positionen på cykeln. En kunnigare person får man leta efter. Alltid lika glad och taggad inför cykelsäsongen efter ett besök hos Klas.

En till person som jag vill lyfta fram i det här inlägget är min tränare, förebild och vän Tina Åström. Hon har verkligen ställt upp för mig den här våren.  Mitt i vårens alla kriser så har hon alltid funnits där och bokstavligt öppnat sina dörrar för mig. En coach som både besitter kompetens, värme och en enorm medkänsla är svårt att hitta. Jag har Tina att tacka för så mycket (inte bara min löputveckling)

Jag är så enormt tacksam gentemot dessa personer!

Nu rullar vi vidare mot nästa mål –>  DuathlonSM som går av stapeln i Upplands-Väsby 1 maj men först ett träningsläger på Mallorca.

På återseende!

GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

UppOchNer

Dagarna blir allt längre, solen värmer och snön är snart ett minne blott. Våren och tävlingssäsongen 2016 börjar närma sig och det riktigt spritter i benen på bara tanken av tävling.  Den huvudsakliga grunden börjar ta sin plats och snart smäller det, formen skall toppas och personbästa ska slås.

Tyvärr har jag  haft allt annat än en stabil start på våren. Liv och livssituation har förändrats radikalt vilket har satt sina spår i träningen. Under vissa pass fullständigt briljerar jag, tider pressas i både bassängen och på löpningen, watten stiger på cykel  och jag känner mig urstark. Andra pass kan vara en riktigt misär. När livet utifrån knackar på och gör sig påmind om att vi  inte är odödliga är det viktigt att behålla lugnet. Jag är ingen stillsam person, jag älskar tempo, jag älskar utmaningen men ibland måste även jag erkänna att lite lugn emellanåt är behövligt. Det senaste har jag kämpat med att hitta just detta, hitta fokus och inte stressa upp mig när det inte går min väg. I lördags var tanken att springa ett 8km lopp, absolut inget viktigt lopp och jag såg det som ett bättre träningspass. Men under uppvärmningen kändes inte kroppen bra, jag ville starta, jag ville verkligen tävla men något sa stopp. Efter en kort diskussion med tränar-Johan beslutade jag mig, endast 3 min innan start, för att ta av mig nummerlappen och kasta in handduken för den här gången. Det kan nog ha varit ett av mina bästa beslut någonsin antagligen skulle jag gjort det redan under inomhus-SM men då var det svårt att tacka nej till att tävla.

Stress och mentala påfrestningar påverkar kroppen och prestationen mer än man tror. Om man inte lyssnar i tid kan det bli en lång väg tillbaka. Det är nu man får lov att bli den egoist man annars inte får vara, man ska prioritera sig själv och sätta sig själv i främsta rummet.

Det är ofta man stressar upp sig över att uppladdning och säsongsträningen inte blir som man tänkt, att alla andra tränar bättre, mer och hårdare. Men som en vis man sa, det är få som har den perfekta uppladdningen under ett helt år,  det finns flera omständigheter som man inte kan råda över man får bara göra det bästa av sin situation, strunta i alla andra och sen är det all in.

Charlotta som är en fantastisk inspiration har en tanke: Lyckan till framgång i träning och tävling är en GET.
GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

och med det så avslutar vi det här kanske något sliskiga inlägg

Ibland vill man bara kasta cykeln
Ibland vill man bara kasta cykeln
och ibland mår man som en kung
och ibland mår man som en kung

Triathlon – sarasvensk.com