Träningsläger i velodromen

Jag är nyss hemkommer efter en fantastisk träningshelg som tillsammans med triathlonväst tillbringades på velodromen i Falun. Velodromcykling sk bancykling har funnits sedan 1870-talet och blev en OS-gren redan 1896. Det är stor cykelgren internationellt men är ingen stor sport i Sverige, enligt vår instruktör så är det två män och en kvinna som satsar fullt ut. I Falun finns Sveriges enda velodrom, den är ca 190m och är Europas brantaste  med en lutning kring 50° (vanligtvis 42°) det gör att banan blir tekniskt svårare och långsammare än andra velodromer.  Cyklarna som används i en velodrom är inte vanliga linje- eller tempocyklar utan sk fixie/single speed cyklar (utan bromsar och endast en växel). Man måste trampa heltiden, slutar man trampa låser man cykeln och far över styret.

Tidigt fredag morgon gick färden mot Falu, Saga stod för bilkörandet, jag, Tina och Emma stod för underhållningen. Relativt smärtfritt med endast en matpaus och en kissepaus (Sagas order) var vi uppe i Falun strax efter lunch. Vi som var nybörjare gick en introduktionskurs som började med en timme teori kring regler och hur cyklarna fungerade men mest filmvisning av kraschar och annat. Lätt uppskrämda (en del mer än andra) gav vi oss ut i banan. Vi gjorde mycket teknikövningar och Preben Larsen som var vår instruktör var lätt förtvivlad till en början. Men det tog sig och tillslut var vi alla ganska bekväma på cyklingen. Dock blev det inte direkt någon träning och jag gick och la mig med allt för pigga ben. På lördagen drog det igång, till en början övade vi växlingar och en del teknik igen men sen drog det igång med 4minutare och lite annat hårt. Härligt att få pumpa ut benen och efter andra passet kändes det att man hade cyklat, dock fortfarande för pigga ben enligt mig så jag, Tobbe och Henri gav oss ut på en 20km löprunda.  Det gjorde sitt och mina trötta ben var tillbaka.  Tyvärr var det fler med trötta ben och Emma tampade snett under sin löprunda vilket slutade med ett besök på Faluns Lasarett och en spricka i foten.

Söndagen startades med ett simpass på Lugnet, mest skön simning och lite lek, fokus för denna helg var trots allt cyklingen. Söndagspasset i velodromen bestod i sin huvuddel av 8minutare i tröskel därutöver mer teknikövningar. Superkul och vi körde i en bra och samspelt klunga. Jag kände av löpnings 20km och var ganska trött i benen. Jag är ingen sprinter när det kommer till cykling och någon bra velodromcyklist blir jag nog aldrig men det var väldigt kul och sjukt bra träning. Önskar att vi hade en velodrom i Göteborgstrakten men än så länge får jag hålla till godo och hoppas på ett besök i Falun snart igen (vilket är väldigt troligt)

Tack Triathlonväst för den här möjligheten och tack Preben Larsen och Emma för grundkursen och bra pass!

Mycket skratt, mycket glädje och en rejäl motivationsboost.

IMG_2568IMG_2546

 

IMG_2533IMG_2580

 

IMG_2590

Annonser

Finalen 2015

Nu är det söndag och slutet på en ganska intensiv vecka. Planen för veckan var att ta de lite lugnare,  speciellt träningsmässigt men det var lättare sagt än gjort. Anledning berodde på tidsbrist och mycket att göra i skolan. I fredags skrev jag min sista skriftliga tentamen på läkarprogrammet, känns galet när man tänker på det, snart är 5.5 års pluggande över och det är dags att ge sig ut i den riktigt världen. Det är lite av en skräckblandad förtjusning, att plugga är en skyddad och bekväm värld men just nu vill jag inget hellre än att bli klar.

Men över till annat, träningsmässigt lyckades jag klämma in bl a ett VO2max test hos Klas på probikefit, är fortsatt ganska bensvag så har svårt för maxtest på cykeln. Finns mycket att jobba på där och jag hoppas att träningen kommer ge utdelning till nästa säsong. 2 dagar senare var det dags för årets viktigaste löptävling, Triathlon Västs KM, som gick av stapeln på Ullevi. Inför loppet var jag sjukt otaggad, jag hade suttit still på en stol, druckit mängder med kaffe och pluggat nonstop hela dagen. 5 km skulle avverkas och jag siktade på en tid under 17.30, men det fanns inte riktigt i mig den dagen. Som bortförklaring hade jag mitt VO2max test och ett strykepass på cykel dagen innan. Jag sprang i mål på 17.42 och blev därmed klubbmästare. Superkul att springa på Ullevi och umgås med klubben men det är alltid jobbigt när kroppen inte svarar som man vill.

905962_508034442703255_2186704551835064149_o

11038943_508035392703160_7284284020682567669_o

Veckan fortsatte med träningspass som aldrig förr och efter tentan i fredags (som var så lång att jag fick kramp i handen efter halva) fick jag till ett bra simpass och ett ännu bättre cykelpass.  Det var också då Tina smsade och övertalade mig att springa finalloppet. Till en början trodde jag att loppet skulle vara nästa helg och när jag insåg att det var nu i helgen så kände jag egentligen för att stå över (jag hade ändå inte anmält mig) men Tina lyckades övertala mig och på lördagmorgon beslutade jag mig för att köra.

Loppet var däremot en pina från början till slut. Jag var enormt sliten i baksida lår efter KM:et och banan var inte direkt lätt. Det var en 10km slinga i skatås som gick delvis på grus och delvis på stigar i skogen. Den var ganska så kuperad och mjölksyran kom redan i första backen. Jag brydde mig inte om att kolla på km-tiderna på klockan utan körde bara på känsla, jag hade heller ingen aning om hur jag låg till förrän jag kom till 6km där jag fick info om att jag var förste dam. Efter ett tag blev jag yr av ansträngning plus att jag ser ganska dåligt och sprang utan linser (dåligt val). Hur som helst var det superkul och att få springa i mål som förste dam med en krans runt halsen var en härlig känsla, på en helt ok tid dessutom 38.16. Efter en tuff träningsvecka och tentafirande dagen innan så är jag nöjd med min prestation! Amanda Fischer som sprang sitt första lopp efter en lång skadeperiod gjorde en grym instats och slutade 6a i loppet, sjukt bra!
IMG_2411 IMG_2409 IMG_2408

IMG_2414

Nu ska jag avsluta veckan med att storstäda lägenheten!