UppOchNer

Dagarna blir allt längre, solen värmer och snön är snart ett minne blott. Våren och tävlingssäsongen 2016 börjar närma sig och det riktigt spritter i benen på bara tanken av tävling.  Den huvudsakliga grunden börjar ta sin plats och snart smäller det, formen skall toppas och personbästa ska slås.

Tyvärr har jag  haft allt annat än en stabil start på våren. Liv och livssituation har förändrats radikalt vilket har satt sina spår i träningen. Under vissa pass fullständigt briljerar jag, tider pressas i både bassängen och på löpningen, watten stiger på cykel  och jag känner mig urstark. Andra pass kan vara en riktigt misär. När livet utifrån knackar på och gör sig påmind om att vi  inte är odödliga är det viktigt att behålla lugnet. Jag är ingen stillsam person, jag älskar tempo, jag älskar utmaningen men ibland måste även jag erkänna att lite lugn emellanåt är behövligt. Det senaste har jag kämpat med att hitta just detta, hitta fokus och inte stressa upp mig när det inte går min väg. I lördags var tanken att springa ett 8km lopp, absolut inget viktigt lopp och jag såg det som ett bättre träningspass. Men under uppvärmningen kändes inte kroppen bra, jag ville starta, jag ville verkligen tävla men något sa stopp. Efter en kort diskussion med tränar-Johan beslutade jag mig, endast 3 min innan start, för att ta av mig nummerlappen och kasta in handduken för den här gången. Det kan nog ha varit ett av mina bästa beslut någonsin antagligen skulle jag gjort det redan under inomhus-SM men då var det svårt att tacka nej till att tävla.

Stress och mentala påfrestningar påverkar kroppen och prestationen mer än man tror. Om man inte lyssnar i tid kan det bli en lång väg tillbaka. Det är nu man får lov att bli den egoist man annars inte får vara, man ska prioritera sig själv och sätta sig själv i främsta rummet.

Det är ofta man stressar upp sig över att uppladdning och säsongsträningen inte blir som man tänkt, att alla andra tränar bättre, mer och hårdare. Men som en vis man sa, det är få som har den perfekta uppladdningen under ett helt år,  det finns flera omständigheter som man inte kan råda över man får bara göra det bästa av sin situation, strunta i alla andra och sen är det all in.

Charlotta som är en fantastisk inspiration har en tanke: Lyckan till framgång i träning och tävling är en GET.
GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

och med det så avslutar vi det här kanske något sliskiga inlägg

Ibland vill man bara kasta cykeln
Ibland vill man bara kasta cykeln
och ibland mår man som en kung
och ibland mår man som en kung
Annonser

Inomhus-SM 

Inomhus-SM i friidrott gick av stapeln i Malmö i helgen och jag stod på startlinjen för 3000m. Något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag har sedan i höstas tränat i en träningsgrupp ledd av Johan Wettergren och Richard Mattson, WMtrackteam. Gruppen består av delar av Sveriges löpelit bla EM-silvermedaljören Charlotta Fougberg,  Sara Holmgren, Klara Bodinsson, Elin borglund och VM-klara Lovisa Lindh samt Linus Hultegård, Björnhammar och Jonathan Fridolfsson. Det var efter ett banpass som tränarjohan frågade ifall jag ville ställa upp och springa 3000m på SM. Inte en chans blev mitt spontana svar! Jag fick en dag att fundera för sista anmälningsdagen var dagen därpå. Ganska snabbt kom jag på andra tankar och beslutade mig för att köra. Vad hade jag att förlora? Inte ett enda fartpass i benen och absolut inte 3000m tränad men en utmaning att bita i var vad det skulle bli. Jag har sprungit ca 10ggr på bana och 4ggr på en inomhusbana så lite nervös var jag.

Delar av WMtrackteam
Delar av WMtrackteam

Vi åkte hela gänget ner tillsammans i minibuss med Johan som chaufför. Med åtminstone en glasspaus så tog vi oss ner. Under fredagkvällen blev det taktiksnack och planläggning av morgondagens lopp. Vi hade en fantastisk plan som skulle bli spännande att testa, definitivt utmanande och tuff men fullt möjlig. Dock är man inte ensam på banan och SM är inte en garanti för att springa fort, där springer alla för placering och inte för tid. Självklart förståligt men lite tråkigt tycker jag. För mig handlar det alltid om min egna prestation, vad andra gör är egentligen struntsamma, springer, simmar eller cyklar de om så gör de det för att de är bättre (just då!). I alla fall, starten gick kl 15 så vi hann äta en god hotellfrukost innan det blev dags för att ladda och hitta bubblan. När man endast ska springa i några minuter måste man redan innan start vara inne sin bubbla, som triathlet har man oftast tid att hitta känslan under loppets gång, det har man inte på 3000m. Loppet blev för mig stökigt! Första varvet gick sjukt långsamt, ingen drog men sen kom det igång men tyvärr så fungerade inte vår plan. Jag själv hittade aldrig känslan, tänkte på annat och funderade på ifall jag skulle kliva av när jag blev lite trött. Att hitta fokus och komma in i bubblan är något jag brukar vara bra på men det gick inte den här gången. Jag kände mig stressad under hela loppet och svårt att hitta ett gott flow. När jag kom i mål kände jag mig svimmfärdig och väldigt besviken. Såhär i efterhand kan jag ändå förlika mig med min prestation, det var mitt första SM, första 3000m och dessutom inte tränad för det. Tiden blev 9.52 vilket i alla fall är under skamgränsen på 10min.  Jag siktade på under 9.40 och vet att jag har det i mig. Nästa gång!

img_3113

Nu är det fullt fokus på träningen, den planerade halvmaran i Haag nästa helg läggs tyvärr på hyllan. Ekonomi och tid saknas tyvärr. Nästa planerade tävling blir vårtävlingarna i Skatås i mitten av mars som ofta erbjuder ett starkt startfält. Triathlonsäsongen kommer att starta den 22maj i Österrike då jag gör min första PRO-start i Ironman 70.3 St Pölten. Ska bli otroligt spännande!