Etikettarkiv: Arkiv

Säsongsändring

Lördagen den 11 juni vann jag Gothenburg triathlon och känslan av att vara i toppform infann sig. Fredagen veckan efter gjorde jag och Klas en bikefit-deluxe och konstaterade en perfekt position på cykeln och sjukt starka cykelben. Dagen därpå sprang jag 25km med en 6km fartökning i 3.35 tempo utan större ansträngning.  Den dagen var första dagen på länge som jag kunde konstatera att allt faktiskt är mer än helt ok, att det är riktigt bra. Efter en tung vår hade livet äntligen börjat stabiliseras och gå uppåt istället för nedåt. Dagen efter, ca 40 minuter in i ett distanspass kom en stolpe i vägen och dagens planerade långpass blev 8h på akuten, ett brutet nyckelben och ändrad säsong.

Målgång Gothenburgtriathlon
Målgång Gothenburgtriathlon
Bikefit-deluxe
Bikefit-deluxe
Akuten
Akuten

Ambulanspersonalen frågade vad som gjorde mest ont, nyckelbenet eller att missa säsongen. Det fanns bara ett svar på den frågan. Just då kändes allt så himla orättvist.

Väl på akuten och trött efter allt morfin började det sakta men säkert att sjunka in. Jag försökte se det positivt och dra mig till minnes av patienter jag själv haft som varit smärtfria och i rörelse efter en vecka.  Kanske kommer det ändå gå att köra SM om 2 veckor. Men det var lite för optimistiskt tänkt. Röntgen visade en odislocerad fraktur, inga intermediärfragment, ingen förkortning och benkonktakt dvs en ganska snäll fraktur, inte helt perfekt  men ändå bra.  Beslutet om operation lades på min axlar, fördelen är snabbare återgång och mindre risk för felläkning nackdelen är alla komplikationer som en operation innebär och att det kanske inte blir bra. I skrivandes stund har jag fortfarande inte bestämt mig. Jag har pratat med flera ortopeder och det är väl ungefär 50/50 vad de rekommenderar. Beslutet kommer tas i veckan.

På akuten trodde jag att jag skulle få lite sympatier från ortopeden men icke, när jag hulkandes brister ut att säsongen är förstörd och att all träning är förgäves kontrar hon med att fråga: Ska du lägga av med triathlon efter sommaren? Nej! Men då så, då blir det bara lite ändring i planerna för din del. Visst stämmer allt hon säger men det svider ändå att missa tävlingssäsongen. Det som hållit en uppe under alla mörka, trötta träningstimmar i vinter är just målbilderna av sommarens tävlingar, målgången i Vansbro som jag så tydligt ser framför mig. Jag kan inte säga annat än att jag är så himla besviken över att missa detta.

Nu har jag tyckt synd om mig själv under en dag och nu är det dags att ta tag i sig själv igen.  Brutet nyckelben igår, tröskel på cykel idag. Trainern kommer nu permanent stå framme, utecykling är inte att tänka på just nu men flera timmar på trainern kommer att avverkas de närmsta veckorna. Löpning kan jag börja med så fort smärtan är uthärdbar men simning får vänta ca 6veckor. Tydligen så gör min simträning varken till eller från när jag väl simmar openwater så förhoppningsvis tappar jag inte så mycket där. Målet blir att försöka hålla igång med rörlighet och cirkulation för att inte bli stel och tappa muskler.

Jag kommer ta mig till Vansbro som support, heja skiten ur er alla och hoppas på att ni överpreseterar och ger båda favoriterna Åsa och Patrik en rejäl kamp om guldet.

För min egen del satsar jag på att kunna köra Kalmar men även det loppet hänger löst. Annars blir planerna fler halvor i höst.

Tillsvidare kan ni läsa om mina mål och min satsning i Härrydaposten

IMG_3667

GET yourself, GET over it, GET focused, GET better, GET qualified

På återseende!

Annonser

Ironman 70.3 St Pölten

Nu har triathlon säsongen officiellt startat. För två helger sedan gjorde jag min säsongsdebut och också min debut som proffs.  Resultatet blev en 5e plats och en del blandade känslor.

På fredag morgon 07.00 lyfte planet som skulle ta oss  till Wien via Köpenhamn.  I Köpenhamn anslöt sig Joel Evertsson och en kvartett om jag, Jonas Örarbäck + far och Joel anlände till Wien senare på eftermiddagen.

Väl framme och installerade  i utkanten av St Pölten, checkades kroppen och materialet av, lätt cykling och lätt löp, flöjt av test av simbanan.

Efter att ha checkat in cyklarna stämde vi av cykelbanan med bil. En fantastisk envarvs runda som går längs med Donau, allt från motorväg, rejäla stigningar och rolling-hills erbjuds under dessa 90km.

Vi var 21 anmälda i PRO-fältet för damer men endast 15 startande.  Starten gick kl 07.03 för damproffsen och 07.15 för första age-group herrarna. För oss gällde dykstart. Därefter 1200m simning i en sjö fylld med sjögräs, sen en löpning på ca 500m till nästa sjö där man simmar resterande 700m.

Simningen är inte min starka sida och jag var otroligt nervös för hur det skulle gå. Och det gick väl sådär, framsteg har jag gjort och det var kul att det märktes. Om man tar bort löpningen så blev simtiden på dryga 29min vilket är en klar förbättring från min sida, men jag ville mer.  Jag hade viss hjälp av fötter men simmande mest själv.

In till T1 sprang jag däremot om ett gäng och vi var 4 tjejer som kom ut samtidigt på cykel. Första 23km var på motrovägen, helt platt och lätt motvind. Tempot stegrades, de andra tjejerna tryckte på men jag valde att inte följa med. Just då kände jag inte att jag hade det trycket som de hade. Kanske ett dumt beslut att inte försöka hålla men man är alltid lite ringrostig i början av säsongen. Efter ca 23km påbörjades första stigningen på 3km och redan efter 1km upp i klättringen var jag om och förbi tjejerna som tidigare dragit ifrån mig. Därefter var det en ganska teknisk utförsåkning och 2 av tjejerna svischade förbi i slutet av backen och så började jakten. Nu höll jag lite mer tryck men trots det passerade den tredje tjejen mig efter ca 20km på platten.  Den här gången valde jag att inte släppa utan höll henne inom uppsikt hela vägen. När den andra stigningen på 8km började tog det inte lång tid förrän jag cyklat om alla tre igen plus ytterligare en tjej. Nu var det inget att spara på, en stigning på 2km till och sen in i mål. Jag lyckades skapa mig en lucka och inför växling cyklade jag om ytterligare en tjej och låg sjua ut på löpning.

 

P1080348

Löpningen är min starkaste del men det gick inte riktigt som jag ville. Jag avslutade halvmaran på 1.21 och hade den näst snabbaste löptiden av alla tjejer men känslan var inte bra. Värmen (30grader och stekande sol) tog ut sin rätt och jag hittade aldrig ett skönt tempo. Klippet och lättheten i steget fanns inte under dagens lopp. Jag ville mer för jag vet att jag kan mer men det var helt enkelt inte min dag.

P1080457P1080438

P1080563

Jag sprang upp mig till en 5e plats och endast 12 min efter Laura Phillip som var förste dam över mållinjen. Tvåan Van Verken och trean Anja Beranek är inte heller dom några duvungar så trots allt är jag nöjd med min placering och min PRO-debut men jag är inte nöjd med min prestation.  Jag är en erfarenhet rikare och vet att det nu bara kan bli bättre.

P1080642

P1080725

Jonas och Joel gjorde två riktigt bra lopp och slutade 5a resp 6a i deras age-group.

P1080377 P1080450

Jag vill avsluta med att tacka Jon Lindgren på Trek bicycle store som hjälpt mig oerhört mycket med min cykel. Utan honom hade det här aldrig varit genomförbart.

Tävling ger mersmak och jag längtar redan till nästa race.

 

Säsongsdebut

I söndags gjorde jag min tävlingsdebut för säsongen, Svenska mästerskapet i Duathlon gick av stapeln i Upplands-Väsby. Till skillnad från förra året bjöd Väsby på solsken och 14grader varmt. Bättre förutsättningar är svårt att få.

P1060974

Mina förväntningar på tävlingen var framförallt att få ett formbesked. Och det fick jag, med råge!

Efter en envis höftskada har jag oroat mig för löpformen men efter gårdagens tävling kan jag släppa den oron.

Min plan var att gå ut ganska hårt på första löpningen men efter några kilometrar kände jag att jag hade bra kontroll över loppet och kunde falla tillbaka i tröskelfart. Resultat blev en mil på tiden 36.27 och pigga ben.

Därefter gjorde jag en okej växling, finns fortfarande en del att jobba på men kom iväg bra på cykel hela 4min före andra dam. Under cyklingen var jag i princip helt ensam, några seniorherrar som cyklade om mig efter ca 1 mil men i övrigt såg jag knappt någon annan deltagare. Under cyklingen fokuserade jag på att hitta en rytm och en bra  känsla genom hela loppet. Jag behövde inte kräma ut allt ur benen och gå på rött så jag körde ansträngande men absolut inte max. Trots det  förbättrade jag min tid med 5min från förra året och cyklade på 1.04. Ingen grym cykeltid men det finns mycket mer kräm i benen än vad som uppvisades igår.

P1070428

Den sista löpningen på 5km flöt även den på bra och kontrollerat. Jag kom i mål på en totaltid på 2.01h vilket är en förbättring med 8min från förra året. Det blev ett kvitto på att formen börjar ta plats.

Charlotta Carlsson och Anna Eriksmo 2a respektive 3a gjorde också två bra lopp, stort Grattis! Och all heder till herrsegraren Fredrik Bäckson som efter kamp med Sebastian Björklund tog guldmedaljen.

Tack för en bra tävling!

 

Det enkla livet

Tillbaka i Göteborg och aprilvädret efter att ha levt det enkla livet på Mallorca. Under en vecka har fokus legat på träning, energi och sömn, helt fantastiskt. Uppemot 90mil på cykel och över 1200hm har avverkats i solsken och gott sällskap. Det blev betydligt mer cykel än planerat men jag har även lyckats få till bra sim-och löppass. Jag farade för att jag skulle vara betydligt mer sliten men värmen, bra sömn och inga måsten hjälper återhämtningen på traven och jag känner mig faktiskt stark.  Jag avundas dem som kan vara iväg flera veckor under året och få den här enorma träningsmöjligheten varje dag.

IMG_3408

 

Jag valde att ta med mig min linjecykel, en Emonda SL8 från TREK och såg grymt mycket framemot att få testköra den uppför bergen. Cykelbox fick jag låna av Martin Flinta så jag kunde vara säker på att cykeln kom fram hel. Efter att ha rest med surfbrädor tidigare och tyvärr dålig erfarenhet av hur flygbolagen hanterar specialbaggage är jag alltid lite nojig över att något skall gå sönder. Men inga skada skedd den här gången. Vi åkte tidigt på morgonen men var trots allt inte framme förrän senare på eftermiddagen. Då var vi fyra stycken som gav oss i väg mot Cap de Formentor. Faktiskt runda i solnedgången och i princip helt själva på vägarna mot fyren. Däremot så råkade vi ut för 3 punkor och lyckades inte komma hem förrän kl 21, kolsvart och missad middag. Men det var en helt fantastik tur.

IMG_3308IMG_3317IMG_3309

Resterande dagar spenderades mestadels i bergen, hela bergskedjan från Antrax till Can Picafort avverkades. Puig Major lopades och Coll dels Reis (Sa Calobra, 9.5km och 7% lutning) avverkades 4 ggr. Som kvitto på att cykelträningen gett resultat i vinter förbättrade jag min tid upp för Coll dels Reis med över 4 min. Känns otroligt skönt att benen är med.  En av dagarna körde vi en plattare runda och jag cyklade med en grupp som kör för sub 7.30 på Vättern, grymt kul att kunna hänga med trots att jag är relativt nybörjare på cykel.

IMG_7832

IMG_3416

13062162_10156747907570461_3416642654080943886_n-2

 

 

Löpmässigt blev det framför allt brickpass av olika kvalitet men jag fick också till ett riktigt bra intervallpass längs med strandpromenaden. Det som gladde mig mest var att jag kunde springa utan känningar i höften. Nu börjar allt äntligen att ordna upp sig.

13051666_10153733180374285_8399063648328868713_nIMG_3431IMG_3364

IMG_3430

Traditionsenligt avslutades dagarna med spa och kallvattenbad. En favorit efter hårda träningspass är att alternera kallbad och varmbad, det hjälper blodcirkulationen och påskyndar återhämtningen. På hotellet hade vi tillgång till både kalla och varma bad hemma får man vara snabb på temperaturreglaget i duschen istället.

Idag tar jag mig en välförtjänt vila och hoppas att veckan gett den boost som jag var ute efter.

IMG_342513051556_10156747907365461_4243139766572647382_nIMG_3422

GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

 

Miljöombyte

På lördag kastas benvärmarna och det blir premiär för cykling i kortbyxor för min del. Vi är ett ganska stort gäng från Triathlonväst som åker en vecka till Mallorca för att pröva benen i bergen. Ska bli skönt med en vecka full av träning och återhämtning. Jag tar med mig bergsgeten från TREK, Emonda sl 8 och förhoppningsvis blir det bättre tider uppför bergen jämfört med förra året och bättre underlag än på bilden.

Skärmavbild 2016-04-14 kl. 10.00.59 em

 

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i att  åka iväg endast för en vecka. Det är lätt att det blir hetsigt och att man försöker knö in så mycket träning som möjligt med risk för sämre kvalité. Jag hade önskat att jag kunde vara borta under en längre period men tyvärr så är inte det möjligt med mitt jobb.  Men en vecka sol och berg är bättre än inget. Annars är Göteborg en bra träningsstad, jag har bra sparring i löpning, härliga simkompisar och bra cykelvägar bara man tolererar regn på tvären och härliga västliga vindar så. I skrivande stund har jag däremot bytt regnet mot ett svidande tröskelpass i solsken tillsammans med tränargruppen. Alltid lika jobbigt men också alltid lika kul. Inspirerande personer som får en att ta i lite mer varje gång. Det var dessutom fullt ös i Skatås idag, härligt med tränande människor allt från motionärer till eliter.

WMtrackteam och kingen lotus
WMtrackteam och kingen lotus

 

Inte nog med att jag byter miljö för en vecka jag har dessutom flyttat till en ny lägenhet. En superfin lägenhet med plats för alla cyklar och grannar som inte klagar på trainerljud (än så länge). Det är mycket space med 3.05 i takhöjd och luftigt för kommande vintrars   inomhuspass. Mycket att se framemot.

Burgrevegatan

En vecka i bergen sen en veckas laddning inför DuathlonSM

Allt gott!

 

Privilegierad

Det här inlägget kommer handla om hur privilegierad jag är som har möjligheten att omge mig med otroligt duktiga personer.

Det är nu 4 veckor sedan jag tog av mig nummerlappen precis innan starten av en tävling här i Göteborg. Som jag tidigare nämnt var det kanske mitt bästa beslut hittills. Min kropp kändes inte bra, klippet i steget fanns inte och anledningen berodde på en krånglig höft.

Under fyra veckor har besöken hos sjukgymnasten, naprapaten, massören och kiropraktorn avlöst varandra. Jag är oändligt tacksam över all hjälp jag fått.  Jag känner mig lyckligt lottad som har möjligheten att ta del av alla dessa personers specialité och spetskompetenser.

Richard Bäckström på Göteborgs naprapat och Idrottsskadeklinik har flera gånger hjälpt mig med diverse olika åkommor.  Där finns mycket kunskap att hämta och  han konstaterade en överansträngning i vänsterhöftens alla flexorer med punktum maximum i tensor fascia latae också känd som ursprunget till löparknä. Efter behandlingar hos Richard känns det alltid bättre.

naprapat

Leif Sockander på Kungälvs Kiropraktorcenter knäckte mig rätt och stimulerade nervsystemet. Oklart hur det fungerar men huvudsaken är att det fungerar. Enligt Leif hade jag 5 av 6 låsningar i mitt bäcken, 3 på höger och 2 på vänster sida.  All rörelse i bäckenet gick därför ut på vänster sidan vilket i kombination med den träning jag utfört lett till en rejäl överansträngning i höftens flexorer på vänster sida.

kiropraktor_stendmagnusson_il

Marie min sjukgymnast på elitrehab gjorde samma bedömning som ovanstående och konstaterade en svaghet i vänster höft och svårigheter att aktivera musklerna på den sidan. Det ska tilläggas att jag knappt kunde stå på vänster ben.  Men jäklar vad höften förbättrats med hennes program. Jag och Marie har jobbat ihop sedan i höstas och utan henne skulle min höft troligtvis ha drabbats hårdare

eliterehab-logo-ny

Med hjälp av dessa fantastiska människor och knådning av Leif (friidrottsmassör) är min höft på väg mot bättre tider. Cykling och simning har aldrig påverkats utan det har framförallt varit löpningen jag hållit igen i. Men nu har jag lyckats genomföra flera smärtfria och riktigt bra kvalitetspass löpning. Lycka är när kroppen gör som man vill! Nu gäller det bara att vara smart och skynda långsamt.

Jag har i veckan även varit på ett besök hos Klas Johansson på Probikefit för att återigen optimera positionen på cykeln. En kunnigare person får man leta efter. Alltid lika glad och taggad inför cykelsäsongen efter ett besök hos Klas.

En till person som jag vill lyfta fram i det här inlägget är min tränare, förebild och vän Tina Åström. Hon har verkligen ställt upp för mig den här våren.  Mitt i vårens alla kriser så har hon alltid funnits där och bokstavligt öppnat sina dörrar för mig. En coach som både besitter kompetens, värme och en enorm medkänsla är svårt att hitta. Jag har Tina att tacka för så mycket (inte bara min löputveckling)

Jag är så enormt tacksam gentemot dessa personer!

Nu rullar vi vidare mot nästa mål –>  DuathlonSM som går av stapeln i Upplands-Väsby 1 maj men först ett träningsläger på Mallorca.

På återseende!

GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

UppOchNer

Dagarna blir allt längre, solen värmer och snön är snart ett minne blott. Våren och tävlingssäsongen 2016 börjar närma sig och det riktigt spritter i benen på bara tanken av tävling.  Den huvudsakliga grunden börjar ta sin plats och snart smäller det, formen skall toppas och personbästa ska slås.

Tyvärr har jag  haft allt annat än en stabil start på våren. Liv och livssituation har förändrats radikalt vilket har satt sina spår i träningen. Under vissa pass fullständigt briljerar jag, tider pressas i både bassängen och på löpningen, watten stiger på cykel  och jag känner mig urstark. Andra pass kan vara en riktigt misär. När livet utifrån knackar på och gör sig påmind om att vi  inte är odödliga är det viktigt att behålla lugnet. Jag är ingen stillsam person, jag älskar tempo, jag älskar utmaningen men ibland måste även jag erkänna att lite lugn emellanåt är behövligt. Det senaste har jag kämpat med att hitta just detta, hitta fokus och inte stressa upp mig när det inte går min väg. I lördags var tanken att springa ett 8km lopp, absolut inget viktigt lopp och jag såg det som ett bättre träningspass. Men under uppvärmningen kändes inte kroppen bra, jag ville starta, jag ville verkligen tävla men något sa stopp. Efter en kort diskussion med tränar-Johan beslutade jag mig, endast 3 min innan start, för att ta av mig nummerlappen och kasta in handduken för den här gången. Det kan nog ha varit ett av mina bästa beslut någonsin antagligen skulle jag gjort det redan under inomhus-SM men då var det svårt att tacka nej till att tävla.

Stress och mentala påfrestningar påverkar kroppen och prestationen mer än man tror. Om man inte lyssnar i tid kan det bli en lång väg tillbaka. Det är nu man får lov att bli den egoist man annars inte får vara, man ska prioritera sig själv och sätta sig själv i främsta rummet.

Det är ofta man stressar upp sig över att uppladdning och säsongsträningen inte blir som man tänkt, att alla andra tränar bättre, mer och hårdare. Men som en vis man sa, det är få som har den perfekta uppladdningen under ett helt år,  det finns flera omständigheter som man inte kan råda över man får bara göra det bästa av sin situation, strunta i alla andra och sen är det all in.

Charlotta som är en fantastisk inspiration har en tanke: Lyckan till framgång i träning och tävling är en GET.
GET yourself, GET focused, GET better, GET qualified, GET over it

och med det så avslutar vi det här kanske något sliskiga inlägg

Ibland vill man bara kasta cykeln
Ibland vill man bara kasta cykeln
och ibland mår man som en kung
och ibland mår man som en kung

Inomhus-SM 

Inomhus-SM i friidrott gick av stapeln i Malmö i helgen och jag stod på startlinjen för 3000m. Något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag har sedan i höstas tränat i en träningsgrupp ledd av Johan Wettergren och Richard Mattson, WMtrackteam. Gruppen består av delar av Sveriges löpelit bla EM-silvermedaljören Charlotta Fougberg,  Sara Holmgren, Klara Bodinsson, Elin borglund och VM-klara Lovisa Lindh samt Linus Hultegård, Björnhammar och Jonathan Fridolfsson. Det var efter ett banpass som tränarjohan frågade ifall jag ville ställa upp och springa 3000m på SM. Inte en chans blev mitt spontana svar! Jag fick en dag att fundera för sista anmälningsdagen var dagen därpå. Ganska snabbt kom jag på andra tankar och beslutade mig för att köra. Vad hade jag att förlora? Inte ett enda fartpass i benen och absolut inte 3000m tränad men en utmaning att bita i var vad det skulle bli. Jag har sprungit ca 10ggr på bana och 4ggr på en inomhusbana så lite nervös var jag.

Delar av WMtrackteam
Delar av WMtrackteam

Vi åkte hela gänget ner tillsammans i minibuss med Johan som chaufför. Med åtminstone en glasspaus så tog vi oss ner. Under fredagkvällen blev det taktiksnack och planläggning av morgondagens lopp. Vi hade en fantastisk plan som skulle bli spännande att testa, definitivt utmanande och tuff men fullt möjlig. Dock är man inte ensam på banan och SM är inte en garanti för att springa fort, där springer alla för placering och inte för tid. Självklart förståligt men lite tråkigt tycker jag. För mig handlar det alltid om min egna prestation, vad andra gör är egentligen struntsamma, springer, simmar eller cyklar de om så gör de det för att de är bättre (just då!). I alla fall, starten gick kl 15 så vi hann äta en god hotellfrukost innan det blev dags för att ladda och hitta bubblan. När man endast ska springa i några minuter måste man redan innan start vara inne sin bubbla, som triathlet har man oftast tid att hitta känslan under loppets gång, det har man inte på 3000m. Loppet blev för mig stökigt! Första varvet gick sjukt långsamt, ingen drog men sen kom det igång men tyvärr så fungerade inte vår plan. Jag själv hittade aldrig känslan, tänkte på annat och funderade på ifall jag skulle kliva av när jag blev lite trött. Att hitta fokus och komma in i bubblan är något jag brukar vara bra på men det gick inte den här gången. Jag kände mig stressad under hela loppet och svårt att hitta ett gott flow. När jag kom i mål kände jag mig svimmfärdig och väldigt besviken. Såhär i efterhand kan jag ändå förlika mig med min prestation, det var mitt första SM, första 3000m och dessutom inte tränad för det. Tiden blev 9.52 vilket i alla fall är under skamgränsen på 10min.  Jag siktade på under 9.40 och vet att jag har det i mig. Nästa gång!

img_3113

Nu är det fullt fokus på träningen, den planerade halvmaran i Haag nästa helg läggs tyvärr på hyllan. Ekonomi och tid saknas tyvärr. Nästa planerade tävling blir vårtävlingarna i Skatås i mitten av mars som ofta erbjuder ett starkt startfält. Triathlonsäsongen kommer att starta den 22maj i Österrike då jag gör min första PRO-start i Ironman 70.3 St Pölten. Ska bli otroligt spännande!

30 breddgrader söderut

Efter årsskiftet har jag inte haft en lugn stund, allt har gått i ett. Den välbehövda julledigheten ersattes ganska raskt av intensivt pluggande inför sista kursen, gynekologi/obstetrik. Eftersom jag velat bli obstetriker sedan 17års ålder var det en kurs som  jag både tyckte var grymt intressant och verkligen ville briljera i. Dock var det ändå svårt att hitta motivationen, efter 5.5års studier har skoltröttheten till sist hunnit ikapp. Jag klarade den muntliga tentan och dagen efter avlades läkarexamen.

examen

Nu står jag inför nya utmaningar och börjar mitt nya jobb som underläkare på Vårdcentralen Läkarhuset i Göteborg.  Arbetet är endast halvtid och kommer öppna upp för mycket mer träning än vad jag någonsin har haft tid med.  Men innan start väntade en träningsresa till Playitas tillsammans med tre grymma killar, Thobias Lindqvist, Jonas Örarbäck och Henri Pesonen.

Innan resan uppstod dock ett smärre problem. Dagen före avgång åkte jag till min cykelcoach Klas på probikefit för att ställa in min nya cykel, Emonda SL8 från TREK. Till min förtret upptäcktes att sadelstolpen var för kort…”Sara-långben” som Tina brukar säga. Planet skulle gå 8.30 dagen efter och TREK-store var stängd, inte en chans att få tag på en längre sadelstolpe. Klas som den fantastiska coach han är räddade resan genom att låna ut sin flickväns cykel. Det kunde inte ha löst sig på ett bättre sätt. Så måndag 8.30  lämnade vi ett grått Sverige för 22 grader och sol på Fuerteventura.

12546289_10153398858816687_1584636729_o

Fokus för resan var cykel och vi fick ihop en hel del mil. De flesta passen distans men även två riktigt bra kvalitetspass. Några lugna lätta löppass endast i syfte att underhålla  löpmuskelaturen och även en del simpass i havet. Jag fick möjligheten att testa min nya våtdräkt från Orca, den satt som en smäck och kändes lätt och smidig i vattnet så nu har jag inte längre något att skylla på. Som triathlet är simningen min svaga sida och jag kommer verkligen jobba med den biten i år. Att simma i soluppgång, springa och cykla i sol och 22 grades värme är livskvalitet. Jag åkte dit ganska slutkörd både mentalt och fysiskt men kom hem med massor av ny energi.

12596820_10153397959711687_1684504998_o 12575905_10156479044970271_714196232_n

IMG_2861 IMG_2860

12443787_10153398858776687_1740013519_o IMG_2895

På återseende!

IMG_2878

Säsongavslut med Nyårskrans

Sylvesterloppet, sista ansträngningen för 2015

Jag var i valet och kvalet ifall jag skulle starta men för er som känner mig så vet ni att när jag väl börjar fundera över en tävling så finns det egentligen inget alternativ, klart att jag startar. Toppningen var i princip obefintlig, hårda löpintervaller på lördagen, styrkepass på cykel under söndagen, VO2max cykling på måndag och ytterligare löpintervaller på tisdagen samt en del simning. När jag vaknade på onsdagen kunde jag knappt gå ur sängen, träningsvärken var fruktansvärd. Ni vet den känslan när man inte kan sätta sig ner på en stol utan dunsar ner för att man inte orkar hålla emot sista biten, den känslan var det. Jag snackade med coach och hon peppade: sista milen i Kalmar kommer inte ske på fräscha ben, lika bra att köra. Dessutom är det alltid bra att ha en utgångstid inför 2016.

Bastu, kallbad, tigerbalsam och rörlighetsträning, allt för att få igång cirkulationen och skynda på läkningen. På nyårsafton kände jag mig okej och efter en lång uppvärmning var benen inte längre tunga som stockar utan svarade faktiskt ganska bra. Starten gick och jag kom iväg ganska bra, planen var att ta rygg på Tova Euren som jag tränat en del med det senaste. Tova är en grymt duktig löpare och vann bla sylvesterloppet 2013, lyckades jag hålla henne skulle jag vara mer en nöjd. Men Tova försvann ganska snabbt och istället tog jag rygg på Johanna Adolfsson. Efter ca 2km sprang jag förbi Johanna och efter ca 3.5km sprang jag även förbi Tova (fick senare höra att hon brutit). Eftersom det var en sjukt blåsig dag gjorde jag mitt bästa för att få skydd i motvinden, försökte springa ikapp klungor men väl ikapp orkade jag inte hålla utan slutade ändå med singellöpning i vinden. Loppet förflöt ändå kontrollerat i ett stabilt tempo. Jag lyckades hålla tjejerna bakom mig och sprang in som första dam på tiden 36.58 och ett pers med 15sek. För att vara försäsong och ett mitt-i-veckan-pass är jag himla nöjd. Kunde inte gjort ett bättre avslut!!!

12471556_1141548902529483_1506711737044139528_o12484569_1141550369196003_7392033577021755045_o