Etikettarkiv: Arkiv

Halmstad till Båstad till bronsmedalj i Västerås

Då gick flyttlasset från Halmstad till Hallandsåsen.  Vi ska bo här i 2 veckor och det ska faktiskt bli skitkul, fina cykelvägar, sjöar istället för hav och sällskap av Lars familj.  Men innan vi installerade oss åkte jag upp till Västerås för att ställa upp i SM-olympisk. Jag tror det var Nicklas Gunnarsson som övertalade mig, så här i efterhand ångrar jag mig inte med just där och då svor jag  ett antal gånger för mycket.

Det var stor skillnad mot andra tävlingar som jag ställt upp i. Här var drafting tillåtet och därmed tempocykel otillåtet. Jag och min linjehoj är inte alltid bästa vänner, efter ett antal vurpor och lite för lite kärlek är den inte i sitt bästa skick. Men men man ska inte skylla på material.

IMG_2111

Simningen blev en vågig historia, vilket gjorde att jag nog gjorde min sämsta simning någonsin, funderade på att bryta där och då. Inte för att det var jobbigt eller att jag var rädd utan för att jag kände mig så kass, men vem bryter för att det går dåligt? Lite motgång måste man ju klara av, alltid går det inte bra. Jag visste ju också att simningen är min sämsta gren så det kan ju bara bli bättre.

Eftersom jag simmade så kasst så fick jag cykla hela cykelbanan själv, motvind på enda rakan, mycket teknisk cykling (kan inte sånt) och sen upp i ett parkeringshus 6 våningar. Det enda jag gjorde bra på cykling var parkeringshuset resten var en katastrof, även då vill jag bryta.  Men löpning är ju min styrka så jag kan ju inte bryta innan min bästa gren (hade jag vart en sämre löpare hade jag nog brutit).

IMG_2110

Tuffade på under löpmomentet i ett stabilt 4min/km-tempo. Tänkte innan loppet att jag skulle persa på milen men eftersom allt kändes segt så bestämde jag mig för att spara på krafterna inför nästa helg och medeldistansSM  och höll därför ett bekvämt löptempo. (somliga tyckte dock att jag sprang för fort) Jag lyckades ändå springa in några minuter och slutade på en 3:e plats, dock långt efter 1:an Mikaela Persson och ca 5 min efter 2:an Marie Carlsson, dom tjejerna kan verkligen simma!!!!

IMG_2112 11717435_918538711516968_3098376669770936943_o

En erfarenhet rikare! Spännande lopp men inget jag vill göra snart igen!

Annonser

VM-GULD!!!!

Så kom årets tävling ITU Long Distance World Championship. Vilken grej och så sjukt taggad jag var.

Torsdag förmiddag åkte vi upp till Motala och kvällen spenderades hemma hos gamla motalabon Nicklas Hult  tillsammans med några fler triathlonvästare.  Härlig uppladdning!

Race day
Tidigt på tävlingsdagen åkte vi ner till start, gjorde cyklarna klara och simmade en del av simbanan för att sen åka tillbaka för att äta frukost. Nu började nervositeten komma, nervöst spring på toa och allmän konfusion. Som vanligt blir jag alltid en amatör innan tävlingsstart. 

I simfållan höll jag mig nära Saga Gullberg, vi är både vänner och konkurrenter men mest är vi vänner. Kändes skönt att start ihop och att ha någon att tagga tillsammans med. Starten gick och nu fanns det ingen återvändo, simmade ganska lugnt i början för att försöka hitta en bra rytm men lik förbannat var det någon som heltiden slog mig på fötterna efter ett tag insåg jag att det var Saga och slutade då kicka så våldsamt med mina fötter,  en spark i huvudet är inte så kul.  Saga berättade i efterhand att hon lagt sig på mina fötter med vilje i tron om att jag som ”swimrunner” är bra på att navigera. Har dock glömt berätta för Saga att jag aldrig tar sikte i swimrun, det gör min partner och att jag själva verket suger på att navigera. Men men simningen gick okej, kom in på ca 25min och helt klart godkänt. Gjorde en bra växling och var snabb ut på cykel, nu var det bara att pumpa. ”Stark, snabb, tålig” det är mantrat som jag har under cykel följt av en galen röst som skriker JAGA. Jag älskar att ligga i jagaposition. Ofta gör jag cyklingen till en lek, räknar antalet fina cyklar jag cyklar förbi, hur många killar kan jag köra om eller som i det här fallet hur många japaner cyklar jag om. Cyklingen är lång och jag behöver något för att hålla fokus, se allt som en jakt det funkar för mig.

När jag kom in för T2 låg jag 4:a i min age group, gjorde en kass växling då jag råkade ta fel påse och tappade ett antal sekunder där. Men ut på löpningen kände jag mig stark, sprang ganska snabbt om 3:an och efter ca 1 varv sprang jag om även 2:an. Nu började dock benen kännas, lite små ryckningar i framsida lår, bara jag inte får kramp tänkte jag.  Pinade på och benen kändes tyngre och tyngre, visste att om jag stannar nu så kommer jag aldrig komma igång igen. Tog in hela tiden på 1:an Jenny Nilsson och lyckades på andra varvet ta mig förbi. Efter 21km gjorde kände jag att det räcker nu, jag vill inte springa mer, benen gjorde så ont men ett litet varv till…kom igen. Utan alla min supportrar hade jag aldrig klarat det, shit va grymma dom var. Hejade fram mig in i det sista och till ett VM-GULD i min age-group. Vilken fest!!! och vilket lopp!

cropped-10455424_10155775877330271_6474025368600700761_n1.jpg

 

Jag slutade på en 1:a plats i age group, 3:e bästa svenska dam där jag bla slog två i landslaget och totalt kom jag på en 9:plats. Trist att jag inte var med i elitklassen då hade jag fått prispengar…

10402041_10152933916561821_6478267929648700046_n

Formcheck inför VM

Sommarens stor mål börjar närma sig –> MOTALA men superformen var inte riktigt där än. Löpningen kände jag att jag hade koll på men cykel och sim låg i någon sorts gråzoon.  Jag hade svårt att hitta bra fokus på träningspassen och tankarna vandrade ofta iväg. Att jag var såpass ofokuserad berodde mycket på att jag två veckor tidigare flyttat ned till Halmstad och börjat mitt första underläkarvikariat. Nytt ställe, nya människor, nytt och läskigt jobb helt enkelt väldigt mycket att ta in. På jobbet lekte självkänslan bergodalbana, från att känna ”jag kan det här” och behövd till att känna sig helt värdelös, oftast mer åt värdelöshållet. Träningen blev också lite lidande då övertid var ständigt förekommande.

Jag bestämde mig ändå för att köra en sprint i Varberg som förra året var min triathlondebut. Tävling gick under midsommarhelgen som förövrigt var en misär då både jag och Lars var magsjuka. På tävlingsdagen kände jag mig ändå frisk men kanske inte fullt återhämtad, hade endast lyckats få i mig en flaska sportdryck dagen innan.

Det var en strandstart vilket jag tycker är att föredra istället för vattenstart. Sen är simningen väldigt fin med helt klart vatten och ”okej” vattentemperatur. Jag gjorde bra ifrån mig och när jag kom in för T1 såg jag att jag låg precis bakom Eva Nyström som annars brukar simma betydligt bättre än mig i öppet vatten. Dagens höjdpunkt var nog ändå att jag växlade om Martin Flinta och gick ut före på cykel (inte ofta det händer).  Jag kände mig stark på cyklingen och lyckades ta mig till en 2:a placering efter 1:a Eva Nyström som jag sedan höll på löpningen.  Däremot var löpningen tuff, jag kände av sviterna från magsjukan och ville egentligen bara hoppa i vattnet igen men 5km klarar vem som helt av. När jag funderar på att bryta under löpningen så tänker jag alltid på min kompis Linus Hultegård som sprang Swiss Alpine,  ett lopp på 78km, varav 30 km som han sprang med kramp i båda benen, då brukar jag klara det mesta. Och visst klarade jag av löpning, kanske ingen topp tid men en 2:a placering blev det och en förbättring av totaltiden med 3min från förra året, nog är jag nöjd med det.

Varberg triathlon
Fötter i luften
Starten Varberg triathlon
Starten Varberg triathlon

Nu väntar Motala!!

6:a på Göteborgsvarvet 

I flera år har jag fått höra; men ska inte du springa varvet? Förra året gjorde jag slag i saken och sprang mitt första Göteborgsvarv men inte i mitt egna namn, det fick vänta till i år.

För er som inte vet är Göteborgsvarvet världens största halvmarathon och det märks verkligen, vilket jippo det är. Hela slottskogsvallen och omnejd är helt belamrad av folk.  Längs banan är det alltid något som händer, folk som hejar, musik som spelas etc. Och vilken stämning! Det är såå kul att springa!

EEgentligen gjorde jag ett ganska tråkigt lopp, höll en stabil pace rakt igenom och fick en sluttid på 1.23.37. Målet var under 1.24 och det gick ju. Som krydda på moset blev jag även 6:e svenska dam och 17:e totalt. Att få stå på slottskogsvallen inför stor publik och ta emot pris var magiskt, inte säker på att det kommer hända igen.  tack för alla hejarrop längs vägen, det betydde mycket när man kände sig lite extra trött!

Prisutdelning Göteborgsvarvet
Prisutdelning Göteborgsvarvet

Min pojkvän gjorde även han ett stabilt lopp med endast 2sek/km i diff  mellan kilometrarna och slutade på 1.18 också nöjd!

Nästa år är det jag som återtar familjerekordet på varvet, sub1.18!!!

Säsongsdebut-silverpeng på DuathlonSM

Äntligen dags att kickstarta tävlingssäsongen och då med duathlon-SM i Upplands-Väsby. Jag hade egentligen ingen aning om vad duathlon innebar innan jag anmälde mig, jag visste att man springer-cyklar-springer, att Eva Nyström är grym på det och att folk säger att det är jobbigt. Mer än så behövde jag egentligen inte veta för exakt så var det. Jag sprang-cykla-sprang, Eva var grym och det var sjukt jobbigt! 

Med Tina Åström som löpcoach under våren lyckades jag nyligen klämma in ett nytt PB på milen och lägg till en ny cykel så förstår ni hur taggad jag kände mig inför tävlingen. 

Det började dock inte så bra, några dagar innan tävlingen fick jag för mig att justera mina bromsar (läsa skruva lite) och allt pajade. Gråtandes av förtvivlan gick jag till en cykelbutik i Göteborg men de kunde inte hjälpa mig, traskade vidare med ännu mer tårar till Trek bicyclestore (fördetta bikeplace) där man först konstaterade att jag behövde helt nya bromsar, allt är paj men efter lite svett och mekande lyckades dom lösa det på något magiskt sätt!! Har lärt mig att hålla fingrarna i styr och inte pilla på cykeln, finns andra som gör det bättre 🙂

Sen bar det av, jag, Eva Nyström och Tina Åström åkte upp tillsammans dagen innan (vilket gäng) lite diskussion om vem som skulle köra men Eva tog på sig chaufförsrollen och gjorde ett gediget jobb. Först upp till Stockholm där jag skulle hämta upp mina nya tävlingshjul (folk säger att man aldrig ska testa ny saker på tävling men man behöver inte alltid lyssna) och sen vidare till Upplands-Väsby. På hotellet mötte vi upp Nicklas Hult aka Hulken, Lill-Nicke och Erik som också skulle köra. 

Som inför varje lopp undrade jag vad jag höll på med, varför gör jag det här???  Det regnar, blåser och känns förjävligt! Men starten gick och tankarna försvann efter 20sek. Fick en ganska dålig start, hade planerat att haka på Eva under löpningen då jag vet att jag löpmässigt är lika stark men jag tappade direkt på henne och löpstarka Jenny Nilsson, vågade inte riktigt jaga ikapp. Kom in ca 20sek efter och och en tredje placering ut på cykel. Benen kändes faktiskt pigga och jag fick till en helt okej cykling. Banan var på två varv av 20km vardera. I början av andra varvet cyklade jag om Jenny vilket gav en liten extra boost, nu låg jag två dock utan chans till att jaga ikapp Eva som vann med ca 3min marginal. Jag är sjukt nöjd med min insats, sista löpning var true pain med avdomnande fötter och kramp i vader hela vägen men shit vad kul det var.  Inte var dag man tar ett SM-silver i duathlon!! 

Lill-Nicke gjorde ett bra lopp och slutade trea i juniorklassen, Hulken led av sina skador men gjorde en grym insats och Erik slutade 3:a i sin åldersklass. Tina blev 6:a i seniorklassen. David körde med diskhjul och vindjacka och knep med den kombon en 27:e plats i ett starkt startfält. Sjukt bra insatser av trivästarna!! 

Nästa år ska det gå ännu fortare! 
Efter loppet bar det direkt iväg till Borås  för triathlonvästs årliga vårläger. Perfekt avslut på en tämligen grym helg!