Etikettarkiv: Löpning

Inomhus-SM 

Inomhus-SM i friidrott gick av stapeln i Malmö i helgen och jag stod på startlinjen för 3000m. Något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag har sedan i höstas tränat i en träningsgrupp ledd av Johan Wettergren och Richard Mattson, WMtrackteam. Gruppen består av delar av Sveriges löpelit bla EM-silvermedaljören Charlotta Fougberg,  Sara Holmgren, Klara Bodinsson, Elin borglund och VM-klara Lovisa Lindh samt Linus Hultegård, Björnhammar och Jonathan Fridolfsson. Det var efter ett banpass som tränarjohan frågade ifall jag ville ställa upp och springa 3000m på SM. Inte en chans blev mitt spontana svar! Jag fick en dag att fundera för sista anmälningsdagen var dagen därpå. Ganska snabbt kom jag på andra tankar och beslutade mig för att köra. Vad hade jag att förlora? Inte ett enda fartpass i benen och absolut inte 3000m tränad men en utmaning att bita i var vad det skulle bli. Jag har sprungit ca 10ggr på bana och 4ggr på en inomhusbana så lite nervös var jag.

Delar av WMtrackteam
Delar av WMtrackteam

Vi åkte hela gänget ner tillsammans i minibuss med Johan som chaufför. Med åtminstone en glasspaus så tog vi oss ner. Under fredagkvällen blev det taktiksnack och planläggning av morgondagens lopp. Vi hade en fantastisk plan som skulle bli spännande att testa, definitivt utmanande och tuff men fullt möjlig. Dock är man inte ensam på banan och SM är inte en garanti för att springa fort, där springer alla för placering och inte för tid. Självklart förståligt men lite tråkigt tycker jag. För mig handlar det alltid om min egna prestation, vad andra gör är egentligen struntsamma, springer, simmar eller cyklar de om så gör de det för att de är bättre (just då!). I alla fall, starten gick kl 15 så vi hann äta en god hotellfrukost innan det blev dags för att ladda och hitta bubblan. När man endast ska springa i några minuter måste man redan innan start vara inne sin bubbla, som triathlet har man oftast tid att hitta känslan under loppets gång, det har man inte på 3000m. Loppet blev för mig stökigt! Första varvet gick sjukt långsamt, ingen drog men sen kom det igång men tyvärr så fungerade inte vår plan. Jag själv hittade aldrig känslan, tänkte på annat och funderade på ifall jag skulle kliva av när jag blev lite trött. Att hitta fokus och komma in i bubblan är något jag brukar vara bra på men det gick inte den här gången. Jag kände mig stressad under hela loppet och svårt att hitta ett gott flow. När jag kom i mål kände jag mig svimmfärdig och väldigt besviken. Såhär i efterhand kan jag ändå förlika mig med min prestation, det var mitt första SM, första 3000m och dessutom inte tränad för det. Tiden blev 9.52 vilket i alla fall är under skamgränsen på 10min.  Jag siktade på under 9.40 och vet att jag har det i mig. Nästa gång!

img_3113

Nu är det fullt fokus på träningen, den planerade halvmaran i Haag nästa helg läggs tyvärr på hyllan. Ekonomi och tid saknas tyvärr. Nästa planerade tävling blir vårtävlingarna i Skatås i mitten av mars som ofta erbjuder ett starkt startfält. Triathlonsäsongen kommer att starta den 22maj i Österrike då jag gör min första PRO-start i Ironman 70.3 St Pölten. Ska bli otroligt spännande!

Annonser

30 breddgrader söderut

Efter årsskiftet har jag inte haft en lugn stund, allt har gått i ett. Den välbehövda julledigheten ersattes ganska raskt av intensivt pluggande inför sista kursen, gynekologi/obstetrik. Eftersom jag velat bli obstetriker sedan 17års ålder var det en kurs som  jag både tyckte var grymt intressant och verkligen ville briljera i. Dock var det ändå svårt att hitta motivationen, efter 5.5års studier har skoltröttheten till sist hunnit ikapp. Jag klarade den muntliga tentan och dagen efter avlades läkarexamen.

examen

Nu står jag inför nya utmaningar och börjar mitt nya jobb som underläkare på Vårdcentralen Läkarhuset i Göteborg.  Arbetet är endast halvtid och kommer öppna upp för mycket mer träning än vad jag någonsin har haft tid med.  Men innan start väntade en träningsresa till Playitas tillsammans med tre grymma killar, Thobias Lindqvist, Jonas Örarbäck och Henri Pesonen.

Innan resan uppstod dock ett smärre problem. Dagen före avgång åkte jag till min cykelcoach Klas på probikefit för att ställa in min nya cykel, Emonda SL8 från TREK. Till min förtret upptäcktes att sadelstolpen var för kort…”Sara-långben” som Tina brukar säga. Planet skulle gå 8.30 dagen efter och TREK-store var stängd, inte en chans att få tag på en längre sadelstolpe. Klas som den fantastiska coach han är räddade resan genom att låna ut sin flickväns cykel. Det kunde inte ha löst sig på ett bättre sätt. Så måndag 8.30  lämnade vi ett grått Sverige för 22 grader och sol på Fuerteventura.

12546289_10153398858816687_1584636729_o

Fokus för resan var cykel och vi fick ihop en hel del mil. De flesta passen distans men även två riktigt bra kvalitetspass. Några lugna lätta löppass endast i syfte att underhålla  löpmuskelaturen och även en del simpass i havet. Jag fick möjligheten att testa min nya våtdräkt från Orca, den satt som en smäck och kändes lätt och smidig i vattnet så nu har jag inte längre något att skylla på. Som triathlet är simningen min svaga sida och jag kommer verkligen jobba med den biten i år. Att simma i soluppgång, springa och cykla i sol och 22 grades värme är livskvalitet. Jag åkte dit ganska slutkörd både mentalt och fysiskt men kom hem med massor av ny energi.

12596820_10153397959711687_1684504998_o 12575905_10156479044970271_714196232_n

IMG_2861 IMG_2860

12443787_10153398858776687_1740013519_o IMG_2895

På återseende!

IMG_2878

Säsongavslut med Nyårskrans

Sylvesterloppet, sista ansträngningen för 2015

Jag var i valet och kvalet ifall jag skulle starta men för er som känner mig så vet ni att när jag väl börjar fundera över en tävling så finns det egentligen inget alternativ, klart att jag startar. Toppningen var i princip obefintlig, hårda löpintervaller på lördagen, styrkepass på cykel under söndagen, VO2max cykling på måndag och ytterligare löpintervaller på tisdagen samt en del simning. När jag vaknade på onsdagen kunde jag knappt gå ur sängen, träningsvärken var fruktansvärd. Ni vet den känslan när man inte kan sätta sig ner på en stol utan dunsar ner för att man inte orkar hålla emot sista biten, den känslan var det. Jag snackade med coach och hon peppade: sista milen i Kalmar kommer inte ske på fräscha ben, lika bra att köra. Dessutom är det alltid bra att ha en utgångstid inför 2016.

Bastu, kallbad, tigerbalsam och rörlighetsträning, allt för att få igång cirkulationen och skynda på läkningen. På nyårsafton kände jag mig okej och efter en lång uppvärmning var benen inte längre tunga som stockar utan svarade faktiskt ganska bra. Starten gick och jag kom iväg ganska bra, planen var att ta rygg på Tova Euren som jag tränat en del med det senaste. Tova är en grymt duktig löpare och vann bla sylvesterloppet 2013, lyckades jag hålla henne skulle jag vara mer en nöjd. Men Tova försvann ganska snabbt och istället tog jag rygg på Johanna Adolfsson. Efter ca 2km sprang jag förbi Johanna och efter ca 3.5km sprang jag även förbi Tova (fick senare höra att hon brutit). Eftersom det var en sjukt blåsig dag gjorde jag mitt bästa för att få skydd i motvinden, försökte springa ikapp klungor men väl ikapp orkade jag inte hålla utan slutade ändå med singellöpning i vinden. Loppet förflöt ändå kontrollerat i ett stabilt tempo. Jag lyckades hålla tjejerna bakom mig och sprang in som första dam på tiden 36.58 och ett pers med 15sek. För att vara försäsong och ett mitt-i-veckan-pass är jag himla nöjd. Kunde inte gjort ett bättre avslut!!!

12471556_1141548902529483_1506711737044139528_o12484569_1141550369196003_7392033577021755045_o

Finalen 2015

Nu är det söndag och slutet på en ganska intensiv vecka. Planen för veckan var att ta de lite lugnare,  speciellt träningsmässigt men det var lättare sagt än gjort. Anledning berodde på tidsbrist och mycket att göra i skolan. I fredags skrev jag min sista skriftliga tentamen på läkarprogrammet, känns galet när man tänker på det, snart är 5.5 års pluggande över och det är dags att ge sig ut i den riktigt världen. Det är lite av en skräckblandad förtjusning, att plugga är en skyddad och bekväm värld men just nu vill jag inget hellre än att bli klar.

Men över till annat, träningsmässigt lyckades jag klämma in bl a ett VO2max test hos Klas på probikefit, är fortsatt ganska bensvag så har svårt för maxtest på cykeln. Finns mycket att jobba på där och jag hoppas att träningen kommer ge utdelning till nästa säsong. 2 dagar senare var det dags för årets viktigaste löptävling, Triathlon Västs KM, som gick av stapeln på Ullevi. Inför loppet var jag sjukt otaggad, jag hade suttit still på en stol, druckit mängder med kaffe och pluggat nonstop hela dagen. 5 km skulle avverkas och jag siktade på en tid under 17.30, men det fanns inte riktigt i mig den dagen. Som bortförklaring hade jag mitt VO2max test och ett strykepass på cykel dagen innan. Jag sprang i mål på 17.42 och blev därmed klubbmästare. Superkul att springa på Ullevi och umgås med klubben men det är alltid jobbigt när kroppen inte svarar som man vill.

905962_508034442703255_2186704551835064149_o

11038943_508035392703160_7284284020682567669_o

Veckan fortsatte med träningspass som aldrig förr och efter tentan i fredags (som var så lång att jag fick kramp i handen efter halva) fick jag till ett bra simpass och ett ännu bättre cykelpass.  Det var också då Tina smsade och övertalade mig att springa finalloppet. Till en början trodde jag att loppet skulle vara nästa helg och när jag insåg att det var nu i helgen så kände jag egentligen för att stå över (jag hade ändå inte anmält mig) men Tina lyckades övertala mig och på lördagmorgon beslutade jag mig för att köra.

Loppet var däremot en pina från början till slut. Jag var enormt sliten i baksida lår efter KM:et och banan var inte direkt lätt. Det var en 10km slinga i skatås som gick delvis på grus och delvis på stigar i skogen. Den var ganska så kuperad och mjölksyran kom redan i första backen. Jag brydde mig inte om att kolla på km-tiderna på klockan utan körde bara på känsla, jag hade heller ingen aning om hur jag låg till förrän jag kom till 6km där jag fick info om att jag var förste dam. Efter ett tag blev jag yr av ansträngning plus att jag ser ganska dåligt och sprang utan linser (dåligt val). Hur som helst var det superkul och att få springa i mål som förste dam med en krans runt halsen var en härlig känsla, på en helt ok tid dessutom 38.16. Efter en tuff träningsvecka och tentafirande dagen innan så är jag nöjd med min prestation! Amanda Fischer som sprang sitt första lopp efter en lång skadeperiod gjorde en grym instats och slutade 6a i loppet, sjukt bra!
IMG_2411 IMG_2409 IMG_2408

IMG_2414

Nu ska jag avsluta veckan med att storstäda lägenheten!

Tävling är den bästa formen av träning

Jag har tidigare hyllat försäsongsträning och känslan av att kunna fokusera utan avbrott pga toppning inför tävlingar etc.  Jag står fast vid det men titt som tätt rycker det lite i tävlingsnerverna och i helgen kunde jag inte hålla mig och det blev ett duathlon i Sävedalen.

Jag inledde med en hård träningsvecka med debut i Johan Wettergrens löpgrupp (som bl a består av Charlotta Fougberg, Klara Bodinsson, Sara Holmgren och många andra grymma). Det bjöds på tuffa backintervaller och mycket syra i benen.

11226001_10153229289238963_8382625194976100388_n 11230033_10153229289423963_8068136081222199024_n

Med ganska slitna ben både från halvmarathonet helgen innan och full dos träning i veckan bestämde jag mig ganska spontant dagen innan för att ställa upp i Sävedalens Duathlon. Distanserna var 5km-20km-2.5km och delar av cykelbanan gick på grus. Eftersom jag inte har en cykel som lämpar sig för grus så erbjöd sig Martin Flinta att låna ut Eva Nyströms cykel. Perfekt! Nu fanns det verkligen ingen anledning till att inte ställa upp.

På tävlingsdagen cyklade jag ca 300m på lånecykeln för att känna så allt fungerade, justerade positionen lite snabbt och checkade sedan in cykel. Väl dags för start blev jag faktiskt ganska nervös, jag har aldrig cyklat på grus…kanske någon gång som liten men aldrig sedan jag började cykelträna. Började ångra mig lite smått och såg framför mig hur jag skulle trilla, bryta benet och förstöra hela nästa säsong. Härligt positivt tänkande helt enkelt.  När vi väl startat fanns det inge återvändo.  Löpning kändes helt okej, la mig i ett stabilt tröskeltempo, dock ganska sliten i benen men känslan var ändå helt okej. Kom in strax under 18min (om min klocka stämmer) och var förste dam ut på cyklingen. Här började arbetet, till en början kom jag och cykel inte riktigt överens, jag trodde jag hade en stor lucka till andra dam så jag tog det ganska lugnt (ville inte riskera en vurpa). Efter ca 10km kom 2:a damen (tillsammans med en klunga) ikapp. Lite chockad och skamsen över min dåliga cykling hakade jag på. Först tänkte jag trycka på rejält, skapa en lucka och säkra en vinst men tjejen, Sofie During,  var duktig på att cykla så jag fick aldrig den luckan jag ville. Istället så bestämde jag mig för att bara hålla tempot och utnyttja deras klunga emellanåt. Jag visste att jag var en starkare löpare och om jag bara kommer in samtidigt till T2 så kan jag trycka på i löpningen. Vilket jag lyckades med och tog mig först över mållinjen.

1485081_954848171248702_2692911617421157802_n

Tacka Martin Flinta och Eva Nyström för lån av cykel, hade aldrig gått annars. Och även ett stort grattis till Martin som tog hem första platsen hos herrarna.

Försäsong

Försäsongen är igång och mycket har hänt sedan sist.

Jag älskar att tävla men den här perioden är ändå magisk. Känslan av helt kunna fokusera på träningen och att kunna ta sig tid till det som jag inte hann under tävlingssäsongen. Fokus just nu är uppbyggnad och styrka men även det mentala får ta stor plats. Jag försöker att inte stressa upp mig över tidsbrist och eventuella missade träningspass. Att våga hoppa över pass när det andra livet knackar på dörren kan vara avgörande för att lyckas i längden. Det är ett pussel att få ihop heltidsstudier och heltidsträning men med lite vilja och mycket planering så går det. Jag har en fantastisk löpcoach, Katarina Åström, som inte bara hjälper mig i löpningen utan stöttar mig i allt. När jag i förtvivlan inte får ihop mina veckor så löser hon det men framförallt tar ner mig på jorden samtidigt som hon peppar!

Katarina har jag tränat med under hela våren men nu har flera andra samarbeten startat. För att ta min cykling till nästa nivå så har jag inlett ett samarbete med mästerskapscoachen Klas Johansson på Probikefit. Klas Johansson har förutom en egen karriär som elitcyklist med SM-guld i bagaget även tränat Susanne Ljungskog under hennes glansdagar. Klas är även Sveriges bäste man när det kommer till bikefits, att hitta den optimala positionen på cykeln. Förutom krävande cykelpass så jobbar vi  mycket med teknik och optimering av position för att kunna utveckla så mycket kraft som möjligt och för att få ett energisnålt arbete på cykeln.  Det ska bli spännande att se vart det här bär vägen och jag tor att ni kommer få se en grym cyklist nästa säsong.

Klas vinner SM-guld 1993
Klas vinner SM-guld 1993

Även om det är försäsong så betyder det inte att jag helt lagt alla tävlingar på is.  I helgen sprang jag mig till en första plats i Göteborg Halvmarathon på tiden 1.21,46 vilket är ett nytt Pb för mig. Jag hade superkul och njöt hela vägen. Kände mig stark och stabil vilket bådar gott inför framtiden. Jag sprang för ca 3 veckor sedan (efter min säsongsvila) ett 10km lopp som slutade i misär så halvmaran i helgen var en revansch och ett kvitto på att jag svarar på träningen.

Sara Svensk, Triathlon Väst, halvmaraton, vinnare,
Sara Svensk, Triathlon Väst, halvmaraton, vinnare,

263

6:a på Göteborgsvarvet 

I flera år har jag fått höra; men ska inte du springa varvet? Förra året gjorde jag slag i saken och sprang mitt första Göteborgsvarv men inte i mitt egna namn, det fick vänta till i år.

För er som inte vet är Göteborgsvarvet världens största halvmarathon och det märks verkligen, vilket jippo det är. Hela slottskogsvallen och omnejd är helt belamrad av folk.  Längs banan är det alltid något som händer, folk som hejar, musik som spelas etc. Och vilken stämning! Det är såå kul att springa!

EEgentligen gjorde jag ett ganska tråkigt lopp, höll en stabil pace rakt igenom och fick en sluttid på 1.23.37. Målet var under 1.24 och det gick ju. Som krydda på moset blev jag även 6:e svenska dam och 17:e totalt. Att få stå på slottskogsvallen inför stor publik och ta emot pris var magiskt, inte säker på att det kommer hända igen.  tack för alla hejarrop längs vägen, det betydde mycket när man kände sig lite extra trött!

Prisutdelning Göteborgsvarvet
Prisutdelning Göteborgsvarvet

Min pojkvän gjorde även han ett stabilt lopp med endast 2sek/km i diff  mellan kilometrarna och slutade på 1.18 också nöjd!

Nästa år är det jag som återtar familjerekordet på varvet, sub1.18!!!