Etikettarkiv: Tävling

Tävlingar i triathlon, löpning, cykling och simning

Försäsong

Försäsongen är igång och mycket har hänt sedan sist.

Jag älskar att tävla men den här perioden är ändå magisk. Känslan av helt kunna fokusera på träningen och att kunna ta sig tid till det som jag inte hann under tävlingssäsongen. Fokus just nu är uppbyggnad och styrka men även det mentala får ta stor plats. Jag försöker att inte stressa upp mig över tidsbrist och eventuella missade träningspass. Att våga hoppa över pass när det andra livet knackar på dörren kan vara avgörande för att lyckas i längden. Det är ett pussel att få ihop heltidsstudier och heltidsträning men med lite vilja och mycket planering så går det. Jag har en fantastisk löpcoach, Katarina Åström, som inte bara hjälper mig i löpningen utan stöttar mig i allt. När jag i förtvivlan inte får ihop mina veckor så löser hon det men framförallt tar ner mig på jorden samtidigt som hon peppar!

Katarina har jag tränat med under hela våren men nu har flera andra samarbeten startat. För att ta min cykling till nästa nivå så har jag inlett ett samarbete med mästerskapscoachen Klas Johansson på Probikefit. Klas Johansson har förutom en egen karriär som elitcyklist med SM-guld i bagaget även tränat Susanne Ljungskog under hennes glansdagar. Klas är även Sveriges bäste man när det kommer till bikefits, att hitta den optimala positionen på cykeln. Förutom krävande cykelpass så jobbar vi  mycket med teknik och optimering av position för att kunna utveckla så mycket kraft som möjligt och för att få ett energisnålt arbete på cykeln.  Det ska bli spännande att se vart det här bär vägen och jag tor att ni kommer få se en grym cyklist nästa säsong.

Klas vinner SM-guld 1993
Klas vinner SM-guld 1993

Även om det är försäsong så betyder det inte att jag helt lagt alla tävlingar på is.  I helgen sprang jag mig till en första plats i Göteborg Halvmarathon på tiden 1.21,46 vilket är ett nytt Pb för mig. Jag hade superkul och njöt hela vägen. Kände mig stark och stabil vilket bådar gott inför framtiden. Jag sprang för ca 3 veckor sedan (efter min säsongsvila) ett 10km lopp som slutade i misär så halvmaran i helgen var en revansch och ett kvitto på att jag svarar på träningen.

Sara Svensk, Triathlon Väst, halvmaraton, vinnare,
Sara Svensk, Triathlon Väst, halvmaraton, vinnare,

263

Annonser

Tjörn triathlon 2015

Säsongens sista triathlon bjöd på mycket men tyvärr gjorde inte jag det. Tjörn för mig blev ett lopp i misär som karaktäriserades av magkramp.

11954752_10153469277926166_4986801267405686966_n

Dagen i ära bjöd på strålande väder med sol och inte allt för mycket vind.

Simningen gick faktiskt helt okej, jag hade planerat att ta fötter på Eva Nyström men pga av en skada kom hon tyvärr inte till start, istället blev det Jonas Örarbäck som jag kittlade under hela simningen. Dock blev navigeringen sådär,  kom alldeles för långt mot vänster flanken och simningen blev därför ett antal meter för lång. Kom upp till T1 ca 6 min och 30 sek efter ledande dam Annie Thoren (no suprise där) och rekord för min del.

11973262_10154100030221029_1653336005_o 11973364_10154099996761029_1920153739_o

Nu har jag all chans i världen att göra ett bra lopp tänkte jag men efter ca 200m på cykel började helvetet, ett hugg i magen som aldrig gav med sig. Jag hade svårt att andas och svårt att ligga i tempo, inbillade mig hela tiden att det snart borde släppa, cyklade lite lugnare i vissa partier och försökte att andas igenom det. Inget hjälpte, de smärtfria intervallerna blev allt mer glesare och snart var krampen konstant. Visste egentligen redan då att det inte skulle släppa men jag ville så gärna tro att det skulle bli bättre. Försökte med det mesta, rapa, kräkas men det gick inte.

Ut på löpningen hade jag tappat rejält, låg nu 12min efter 2:an, hur långt efter jag vara Åsa Lundström som cyklat om Annie, hade jag ingen aning om. Hon hade cyklat som en gud var det enda jag visste.

11936994_10154099996861029_37544887_o

Hela löpningen var pest och pina, tvingades gå på flera partier och emellanåt stanna och andas. Ropade till mamma och Lars att det går inte, jag klarar det inte. Lars sprang med mig under flera partier, peppade och rapporterade att bara jag håller så har jag min 3:e plats, inget hot bakom.  Då ställde jag mig själv tre frågor; 1) Är magkrampen något farligt? Svar: nej 2) Klarar jag av att hålla farten jag springer i just nu? Svar: ja 3) Kan jag öka farten? Svar: absolut inte. Då bestämde jag mig, jag ska in i mål, det är inte farligt, jag kan hålla farten och jag kommer kunna placera mig som 3:e dam. Planen på personbästa rök redan under cyklingen så nu vara det bara att ta sig i mål. Och det gjorde jag, jag tog mig i mål och jag kom 3:a!!!

Prispallen
Prispallen
Dam vinnaren Åsa Lundström
Dam vinnaren Åsa Lundström
Bästa herre George Bjälkemo och 2:an K-J Danielsson tillsammans med Lotta!
Bästa herre George Bjälkemo och 2:an K-J Danielsson tillsammans med Lotta!

Det hade aldrig gått utan allt stöd utmed banan, ber om ursäkt för att ni inte ens fick någon uppskattande blick av mig men jag orkade inte.  Men all pepp hördes och betydde mycket.

Vann gjorde Åsa Lundström, hon bjöd på en fantastisk show, 2:a blev Annie Thoren. Grymma tjejer!

PS
För er andra som också har problem med magen under lopp kika in på Umara Sports och läs artikeln om löparmage.

 

Ö-loppet: En solig dag i Göteborgs skärgård

Kaos!!!

Jag blir sen hem från jobbet på fredagen, det där med tidiga fredagar enligt schemat funkar inte riktigt i verkligheten. Kastade mig på cykeln när jag kom hem, långpass var planerat. Efter en mil kände jag mig sjukt trött antagligen sviter från förra helgens medeldistansSM så jag var tvungen att sänka tempot. Det planerade långpasset med trösklar blev ett 6mils pass utan några fartökningar och tur va väl det. När jag kom hem från passet hade jag några missade samtal från Jonas och ett sms där det stod: När ses vi imorgon?
Paniken började växa, är Ö-loppet imorgon? Alla lyckönskningar jag fått inför imorgon stämde kanske, det var kanske jag som tagit fel på dag och inte alla andra??? Ringde Jonas och bekräftade, Ö-loppet är imorgon!!! Fan, där rök den återhämtningen. Gjorde en snabbpackning, åt lasagne  på stående fot och skyndade till Göteborg.

På lördagen hämtade jag och Lars upp Amanda och Jonas och for ut till saltholmen.  Egentligen skulle jag kört loppet med Amanda precis som året innan (då vi faktiskt vann) men pga av en envisa knäskada har Amanda inte kunnat springa i sommar, vi fick tom bryta boråsswimrun som egentligen skulle kickstartat vår swimrunsäsong. Extremt tråkigt men en bättre ersättare kunde jag inte hitta, Jonas är även Amandas pojkvän vilket gjorde det hela lite roligare. Han är gammal elitsimmare och duktig löpare som har för mycket talang för sitt eget bästa. Skämt åsido han är grym på allt han gör helt enkelt!

Vi fick en bra start, sprang ganska snart förbi Eva Nyström och Martin Flinta som låg i täten. Vi ökade vår ledning under de tekniskt svåra löppartierna, erkände aldrig för Jonas att jag var livrädd för att trilla hela tiden. Han sprang på och ropade snabba fötter, snabba fötter och eftersom vi satt ihop i en lina hade jag inte så mycket val, snabba fötter! Några missar under loppets gång, sprang bla fel och fick vända, lite dåligt med funktionärer vid simstarterna och vi visste inte alltid vart vi skulle simma så en del förlorad tid gick. När vi hade ca 800m kvar (800m av nästan 40km) kom Eva och Martin ikapp…Martin drog en flåsande bananformad Eva och vi hade inte en chans att hänga på, vi kom i mål 30 sek senare.  De gjorde ett starkt lopp men det gjorde även vi, det är alltid segt att trilla på målsnöret men ibland har man det med sig, förra året vann jag och Amanda på samma sätt i år var det vi som förlorade. Till en början en stor besvikelsen men när allt kommer omkring gjorde vi ett grymt jobb, 2:a efter världsmästarparet Martin Flinta och Eva Nyström är inte fy skam, att även springa in på en 4:e plats totalt är inte heller fy skam, vi låg dessutom 2:a totalt under en lång tid av loppet. Så nu i efterhand är vi båda grymt nöjda! Nästa år tar vi hem det! Kanske blir det jag och Amanda som försvarar vår gamla titel!

IMG_2136 IMG_213411070146_10152989763026860_2249699014984023307_o 11817270_665075783593471_5002545261488072687_n

Vinnarna!
Vinnarna!
Ullis demonstrerar magplask
Ullis demonstrerar magplask

Se en film från Ö-loppet här: Ö-loppet av Jonatan Fernström

SM GUUUULD!!!

Förra helgen var det SM-olympisk nu var det äntligen dags för SM -medeldistans, 1900 sim, 90km cykel och 21km löpning i den vackra staden Jönköping.  Veckan innan blev en blandning av återhämtning från Västerås och uppladdning inför helgens tävling, precis som Tina sagt åt mig kände jag mig otålig när tävlingsdagen kom, mycket spring i benen och kroppen skrek efter att få ta ut sig. Älskar den känslan, man riktigt klättrar på väggarna!!

Simstarten
Simstarten

Inför simningen blev jag seedad (antagligen för mitt brons i Västerås) hur som helt var det en nitlott då det bara innebar att vi låg i vattnet en kvart längre än alla andra och för mig spelar en seedning inte så stor roll, min simning är så svag just nu ändå. Planen var i alla fall att försöka ligga på Jenny Nilssons fötter, hon är en något bättre simmare än mig men inte på tok för bra, precis lagom för att jag ska kunna ta hennes höft eller fötter. Det fungerade halva vägen, sen tappade jag rytm och fokus, tänkte på helt fel saker.  Kom upp som 10:e dam (inte helt nöjd) ca 7min efter simguden Annie Thoren. Men för min del är det nu som loppet börjar, snabb ut på cykel och bokstav att ta sig förbi en efter en. Cyklingen bestod av en 4-varvs bana varav varje varv hade en stigning på 250 höjdmeter, en backe på ca 4km sen avslutades varven med en lång brant nedförsåkning. Det var en banprofil som passade mig bra, jag älskar backar. Efter första varvet hade jag tappat lite på ledande dam (Annie) men kände att jag hade mer kvar att ge så jag pressade på lite till och lyckades hålla avståndet till Annie och ta in på Mikaela som låg 2:a. Under sista varvet började det regna vilket gjorde att jag blev lite mesig i sista nedförsbacken.

600-9

I T2 låg jag ca 5 min efter Mikaela och ca 9 min efter Annie, då insåg jag att jag springer mot ett guld. Löpning är min starka sida och idag kände jag mig i form och benen var fortfarande pigga trots cyklingen. Tidigt på löpningen fick jag reda på att Annie brutit, ingen aning om varför bara at jag låg 2:a. Trist, var faktiskt min första tanke, inte alls någon glädje av att ligga 2:a när någon tvingats bryta,  det är kul när oddsen förbättras men inte pga av att ledaren inte kan fullfölja loppet, tanken om skada fanns ju också där. Jag gjorde en stark löpning och knappade in på Mikaela hela tiden. Lars och mina föräldrar uppdaterade mig längs banan och jag insåg att bara jag håller så kommer jag springa om. Det var som om att Triathlonvästs simtränare, Anders Holme, satt på min axel och skrek, nu ska du bara hålla, du behöver inte öka, bara håll. Vilket jag gjorde och efter ca 3 varv var jag ikapp och förbi. Glädjen att få springa in som första dam var fantastik och en avslutande halvmara på 1.22 var helt galet (banan var dock lite för kort). Trött, nöjd och belåten!!

IMG_2120

600 600-2

1: Sara Svensk, 2:a Mikaela Persson, 3:a Jenny Nilsson 1:a Fredrik Bäckson, 2: a George Bjälkemo, 3:a Nils Svensson
1: Sara Svensk, 2:a Mikaela Persson, 3:a Jenny Nilsson
1:a Fredrik Bäckson, 2: a George Bjälkemo, 3:a Nils Svensson
Bäste man; Fredrik Bäckson fd trivästare
Bäste man; Fredrik Bäckson fd trivästare

 

Annie tvingades bryta efter fall på cykeln precis innan växlingsområdet, rejält slag mot armbågen men som tur var ingen fraktur.

Fantastiska funktionärer längs hela banan, blir så imponerad varje gång. Dock lite minus för den fruktansvärt äckliga sportdrycken, var som om någon slängde in en näve jord i käften på en.

Detta var tänkt som en säsongsavslutning då jag började känna mig en aning sliten efter allt jobb och all träning jag försökt klämma in i sommar. Men jag kunde inte hålla mig och när erbjudandet om att starta i Tjörn Triathlon kom kunde jag inte tack nej.

jpkg

Ses på Tjörn triathlonsverige!!

Halmstad till Båstad till bronsmedalj i Västerås

Då gick flyttlasset från Halmstad till Hallandsåsen.  Vi ska bo här i 2 veckor och det ska faktiskt bli skitkul, fina cykelvägar, sjöar istället för hav och sällskap av Lars familj.  Men innan vi installerade oss åkte jag upp till Västerås för att ställa upp i SM-olympisk. Jag tror det var Nicklas Gunnarsson som övertalade mig, så här i efterhand ångrar jag mig inte med just där och då svor jag  ett antal gånger för mycket.

Det var stor skillnad mot andra tävlingar som jag ställt upp i. Här var drafting tillåtet och därmed tempocykel otillåtet. Jag och min linjehoj är inte alltid bästa vänner, efter ett antal vurpor och lite för lite kärlek är den inte i sitt bästa skick. Men men man ska inte skylla på material.

IMG_2111

Simningen blev en vågig historia, vilket gjorde att jag nog gjorde min sämsta simning någonsin, funderade på att bryta där och då. Inte för att det var jobbigt eller att jag var rädd utan för att jag kände mig så kass, men vem bryter för att det går dåligt? Lite motgång måste man ju klara av, alltid går det inte bra. Jag visste ju också att simningen är min sämsta gren så det kan ju bara bli bättre.

Eftersom jag simmade så kasst så fick jag cykla hela cykelbanan själv, motvind på enda rakan, mycket teknisk cykling (kan inte sånt) och sen upp i ett parkeringshus 6 våningar. Det enda jag gjorde bra på cykling var parkeringshuset resten var en katastrof, även då vill jag bryta.  Men löpning är ju min styrka så jag kan ju inte bryta innan min bästa gren (hade jag vart en sämre löpare hade jag nog brutit).

IMG_2110

Tuffade på under löpmomentet i ett stabilt 4min/km-tempo. Tänkte innan loppet att jag skulle persa på milen men eftersom allt kändes segt så bestämde jag mig för att spara på krafterna inför nästa helg och medeldistansSM  och höll därför ett bekvämt löptempo. (somliga tyckte dock att jag sprang för fort) Jag lyckades ändå springa in några minuter och slutade på en 3:e plats, dock långt efter 1:an Mikaela Persson och ca 5 min efter 2:an Marie Carlsson, dom tjejerna kan verkligen simma!!!!

IMG_2112 11717435_918538711516968_3098376669770936943_o

En erfarenhet rikare! Spännande lopp men inget jag vill göra snart igen!

VM-GULD!!!!

Så kom årets tävling ITU Long Distance World Championship. Vilken grej och så sjukt taggad jag var.

Torsdag förmiddag åkte vi upp till Motala och kvällen spenderades hemma hos gamla motalabon Nicklas Hult  tillsammans med några fler triathlonvästare.  Härlig uppladdning!

Race day
Tidigt på tävlingsdagen åkte vi ner till start, gjorde cyklarna klara och simmade en del av simbanan för att sen åka tillbaka för att äta frukost. Nu började nervositeten komma, nervöst spring på toa och allmän konfusion. Som vanligt blir jag alltid en amatör innan tävlingsstart. 

I simfållan höll jag mig nära Saga Gullberg, vi är både vänner och konkurrenter men mest är vi vänner. Kändes skönt att start ihop och att ha någon att tagga tillsammans med. Starten gick och nu fanns det ingen återvändo, simmade ganska lugnt i början för att försöka hitta en bra rytm men lik förbannat var det någon som heltiden slog mig på fötterna efter ett tag insåg jag att det var Saga och slutade då kicka så våldsamt med mina fötter,  en spark i huvudet är inte så kul.  Saga berättade i efterhand att hon lagt sig på mina fötter med vilje i tron om att jag som ”swimrunner” är bra på att navigera. Har dock glömt berätta för Saga att jag aldrig tar sikte i swimrun, det gör min partner och att jag själva verket suger på att navigera. Men men simningen gick okej, kom in på ca 25min och helt klart godkänt. Gjorde en bra växling och var snabb ut på cykel, nu var det bara att pumpa. ”Stark, snabb, tålig” det är mantrat som jag har under cykel följt av en galen röst som skriker JAGA. Jag älskar att ligga i jagaposition. Ofta gör jag cyklingen till en lek, räknar antalet fina cyklar jag cyklar förbi, hur många killar kan jag köra om eller som i det här fallet hur många japaner cyklar jag om. Cyklingen är lång och jag behöver något för att hålla fokus, se allt som en jakt det funkar för mig.

När jag kom in för T2 låg jag 4:a i min age group, gjorde en kass växling då jag råkade ta fel påse och tappade ett antal sekunder där. Men ut på löpningen kände jag mig stark, sprang ganska snabbt om 3:an och efter ca 1 varv sprang jag om även 2:an. Nu började dock benen kännas, lite små ryckningar i framsida lår, bara jag inte får kramp tänkte jag.  Pinade på och benen kändes tyngre och tyngre, visste att om jag stannar nu så kommer jag aldrig komma igång igen. Tog in hela tiden på 1:an Jenny Nilsson och lyckades på andra varvet ta mig förbi. Efter 21km gjorde kände jag att det räcker nu, jag vill inte springa mer, benen gjorde så ont men ett litet varv till…kom igen. Utan alla min supportrar hade jag aldrig klarat det, shit va grymma dom var. Hejade fram mig in i det sista och till ett VM-GULD i min age-group. Vilken fest!!! och vilket lopp!

cropped-10455424_10155775877330271_6474025368600700761_n1.jpg

 

Jag slutade på en 1:a plats i age group, 3:e bästa svenska dam där jag bla slog två i landslaget och totalt kom jag på en 9:plats. Trist att jag inte var med i elitklassen då hade jag fått prispengar…

10402041_10152933916561821_6478267929648700046_n

6:a på Göteborgsvarvet 

I flera år har jag fått höra; men ska inte du springa varvet? Förra året gjorde jag slag i saken och sprang mitt första Göteborgsvarv men inte i mitt egna namn, det fick vänta till i år.

För er som inte vet är Göteborgsvarvet världens största halvmarathon och det märks verkligen, vilket jippo det är. Hela slottskogsvallen och omnejd är helt belamrad av folk.  Längs banan är det alltid något som händer, folk som hejar, musik som spelas etc. Och vilken stämning! Det är såå kul att springa!

EEgentligen gjorde jag ett ganska tråkigt lopp, höll en stabil pace rakt igenom och fick en sluttid på 1.23.37. Målet var under 1.24 och det gick ju. Som krydda på moset blev jag även 6:e svenska dam och 17:e totalt. Att få stå på slottskogsvallen inför stor publik och ta emot pris var magiskt, inte säker på att det kommer hända igen.  tack för alla hejarrop längs vägen, det betydde mycket när man kände sig lite extra trött!

Prisutdelning Göteborgsvarvet
Prisutdelning Göteborgsvarvet

Min pojkvän gjorde även han ett stabilt lopp med endast 2sek/km i diff  mellan kilometrarna och slutade på 1.18 också nöjd!

Nästa år är det jag som återtar familjerekordet på varvet, sub1.18!!!

Säsongsdebut-silverpeng på DuathlonSM

Äntligen dags att kickstarta tävlingssäsongen och då med duathlon-SM i Upplands-Väsby. Jag hade egentligen ingen aning om vad duathlon innebar innan jag anmälde mig, jag visste att man springer-cyklar-springer, att Eva Nyström är grym på det och att folk säger att det är jobbigt. Mer än så behövde jag egentligen inte veta för exakt så var det. Jag sprang-cykla-sprang, Eva var grym och det var sjukt jobbigt! 

Med Tina Åström som löpcoach under våren lyckades jag nyligen klämma in ett nytt PB på milen och lägg till en ny cykel så förstår ni hur taggad jag kände mig inför tävlingen. 

Det började dock inte så bra, några dagar innan tävlingen fick jag för mig att justera mina bromsar (läsa skruva lite) och allt pajade. Gråtandes av förtvivlan gick jag till en cykelbutik i Göteborg men de kunde inte hjälpa mig, traskade vidare med ännu mer tårar till Trek bicyclestore (fördetta bikeplace) där man först konstaterade att jag behövde helt nya bromsar, allt är paj men efter lite svett och mekande lyckades dom lösa det på något magiskt sätt!! Har lärt mig att hålla fingrarna i styr och inte pilla på cykeln, finns andra som gör det bättre 🙂

Sen bar det av, jag, Eva Nyström och Tina Åström åkte upp tillsammans dagen innan (vilket gäng) lite diskussion om vem som skulle köra men Eva tog på sig chaufförsrollen och gjorde ett gediget jobb. Först upp till Stockholm där jag skulle hämta upp mina nya tävlingshjul (folk säger att man aldrig ska testa ny saker på tävling men man behöver inte alltid lyssna) och sen vidare till Upplands-Väsby. På hotellet mötte vi upp Nicklas Hult aka Hulken, Lill-Nicke och Erik som också skulle köra. 

Som inför varje lopp undrade jag vad jag höll på med, varför gör jag det här???  Det regnar, blåser och känns förjävligt! Men starten gick och tankarna försvann efter 20sek. Fick en ganska dålig start, hade planerat att haka på Eva under löpningen då jag vet att jag löpmässigt är lika stark men jag tappade direkt på henne och löpstarka Jenny Nilsson, vågade inte riktigt jaga ikapp. Kom in ca 20sek efter och och en tredje placering ut på cykel. Benen kändes faktiskt pigga och jag fick till en helt okej cykling. Banan var på två varv av 20km vardera. I början av andra varvet cyklade jag om Jenny vilket gav en liten extra boost, nu låg jag två dock utan chans till att jaga ikapp Eva som vann med ca 3min marginal. Jag är sjukt nöjd med min insats, sista löpning var true pain med avdomnande fötter och kramp i vader hela vägen men shit vad kul det var.  Inte var dag man tar ett SM-silver i duathlon!! 

Lill-Nicke gjorde ett bra lopp och slutade trea i juniorklassen, Hulken led av sina skador men gjorde en grym insats och Erik slutade 3:a i sin åldersklass. Tina blev 6:a i seniorklassen. David körde med diskhjul och vindjacka och knep med den kombon en 27:e plats i ett starkt startfält. Sjukt bra insatser av trivästarna!! 

Nästa år ska det gå ännu fortare! 
Efter loppet bar det direkt iväg till Borås  för triathlonvästs årliga vårläger. Perfekt avslut på en tämligen grym helg!